jobbiga veckor.

att inse i slutet på mens-veckan att man varit så där jobbigt PMS-ig med berg- och dalbanehumör. Tårarna så nära hela tiden. Ilskan så lätt att ta till.
Det förklarar liksom en del man gjort.
Och så förstår jag knappt hur han står ut.
Men det gör han.
Och det är han så jävla fin för att han gör.
(och förlåt för att jag rub-it-in-your-face med hur bra en viss kille är. men så är det liksom bara)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0