äter knäck och skriver om olof palme. jag är trött. mitt huvud är trött. Men vi måste samarbeta

det är så jävla meningslöst att sakna dig. Jag måste sluta med det. Gärna nu.

yrar runt bland gamla meriter
ser välpolerade pokaler och ett flertal medaljer
skrika om min potential

prestationsångest

Har man lyckats en gång
måste man göra det igen
folk såg upp till mig
folk såg ner på mig
men nu syns jag inte alls

en skugga av det själv som
stod bredvid dig

Skryt om dina bleka meriter
om prov, betyg och sånger du en gång kunde skriva
Men vart tog orden vägen?
Jo, de rymde från dina ångestfyllda fingrar

Nu springer du tomhänt över raderna
samma sönderspelade visa
men jag kunde ju,
jag kunde ju känna

längtar till att ge bort saker mer än att få (tecken på att man växer upp..?) och såklat längtar jag till Karl-bertil Jonsson! Familjen är hemma och det är trevligt. Inga stora diskussioner än, men det kommer väl.

min nya bok "Norwegian wood" är så fin (tack Dennis). Jag hör melodin till den vackra beatles låten varje gång jag ser omslaget, men det gör absolut ingenting. Allt är vackert.


Bilderna är suddiga men så jävla vackra (och låten är bra!)


Go jul i förskott, nu ska jag vila skallen ett tag

Kanske var det första gången du skrivit så till någon. Jag tyckte det kändes så. Men aldrig kunde jag veta.
"jag hatar dig"
11 bokstäver. 4 mjuka och 7 hårda som man sa på lågstadiet. Du visste vad det betydde. Du hade läst massvis med böcker om människor som hatat och aldrig riktigt älskat, precis som du.

Jag lät dig hata mig så mycket du orkade.

För mig var hata nämligen bara ett ord med en mindre bokstav än älska.

...för att värma mig igen så lyssnar jag på denna fina skiva på spotify. Vilken man. Underskattad är han!
"Phantasmorgia in two" är favoriten just nu. lyssna

idag skedde en ganska rolig sak. Som de flesta andra historier är det säkerligen inte lika roligt att läsa, men jag ska försöka återge händelsen så roligt som möjligt. Jag var påväg till stationen efter att ha jobbat. Jag hade på mig mina jobbkläder, jag hade en kasse med regnbyxor och tjockare jacka med mig ifall det var kallt. Men jag hade inte på mig något av det. Jag tänkte att  "Det kan ju inte vara så förbannat kallt" och "jag skulle ju se ut som en idiot om jag tog på mig det". Men när jag kom utomhus var det så förbannat kallt. Mina jobbbyxor var alldeles för tunna och vinden blåste rakt igenom. När jag kom in bland träden så bestämde jag mig för att ta på mig regnbyxorna för att kylan var outhärdligt. jag började dra på mig regnbyxorna utanpå mina skor, vilket gick ganska dåligt. Jag drog och drog och fick tillsist på mig ena benet. Jag började på andra benet och sa högt för mig själv "jag hoppas ingen kommer nu". Ja precis. vad hände. Jo. någon stod nästan rakt framför mig och jag blev grymt generad. "hej" sa kvinnan,  och jag sa generat "hej" tillbaka.

Många tankar gick igenom mitt huvud. Kände jag denna person, eftersom hon hälsade? Eller finns det någon regel om att man måste hälsa på människor som ser ut som idioter när de drar på sig ett par regnbyxor mitt på en stig? Jag kom fram till att hon antagligen bara var artig och inte ville att det inte skulle vara allt för pinsamt. Jag var bara så himla rädd att det skulle se ut som om jag tog på mig byxor, som om jag inte hade byxor på mig sen innan. Att det såg ut som jag hade satt mig ner och kissat eller något. Haha. många tankar.  Efter det tog jag inte av regnbyxorna av två anledningar; 1. Det var så jävla kallt. 2. Det var så jävla svårt att få på dem.


Förresten har jag kommit på något positivt om den här bitande kylan; det är (nog, jag har inga bevis för detta) mindre våldtäktsmän ute!

Stannade upp idag när en ambulans körde förbi och alla bilar flyttade åt sidan. Bestämde mig för att gå och besöka din grav.

Igår är det sex år sedan. Fan, vad det är konstigt än att du är borta. jag tänker på dig än.

jag är så mycket mer produktiv på nätterna. På eftermiddagarna orkar jag ingenting, men när det blir kvällning har jag oanade energikällor. Jag tror jag är ett nattdjur. En fladdermus eller något liknande. Uggla känner jag mig lite som. ho-ho. Nu ska jag dra mig till sängs. Godnatt på er.

istället för lång-lördag tar jag lugn-lördag. Det är behövligt. Jag har absolut ingen lust att irra runt på ett disko och dansa till dunk-dunk. Nej idag blir simon & garfunkel, elliott smith, leonard cohen, tim buckley och sådant lugnt.

just nu tänker jag lyssna på dusty springfield och lära mig mer om erövrandet av mexico. Adiòs!

Många bokhandlar är ganska värdelösa. De innehåller nästan bara svenska deckare och lyrikhyllan är oftast ett skämt. Jag blir så ledsen.
Idag när jag var och shoppade böcker så gick jag till Religionsdelen. Majoriteten var om kristendomen. Det var nästan bara biblar, uppenbarelseboken och psaltaren och sådant.
Jag gick till Psykoligi och finner bara självhjälpsböcker som "hur du hittar kärlek" osv. I en hörna står lyriken. Högt upp, ihopträngt så det knappt går att se dem. Som om bokhandeln skämdes över dem. Däremot kan man skylta med kama sutra böcker och sådant (de får de gärna göra, det har jag inget emot. Det är inte det jag menar). Såklart menar jag inte att butiken ska anpassa sig efter mina behov. Men det känns som någon mer än jag skulle vilja läsa något med mer substans.

Jag hittade några böcker som jag ville köpa. Men det var inte många. Däremot kan jag gå runt på skolbiblioteket och hitta hur många som helst. Vårt skolbibliotek är inte ens speciellt stort. Däremot är bokhandeln värdelös.

Vad gör vi icke-kristna och icke-stig-larsson-älskande människor? Var handlar vi böcker?

Uppepå detta kunde man inte finna några skrivblock utan hello kitty eller high school musical.


Med allt detta sagt, undrar jag om någon kanske kan tipsa om en riktigt bra bokhandel. Det skulle jag uppskatta mycket!

Vilket komiskt sätt att dö. Jag kan inte tänka på det utan att skratta lite. Får lite dåligt samvete över detta. Jag och mamma hörde nyheten på aktuellt och hoppade nästan av stolen. Mamma sa "VAD SA DOM??!!!"

Jag hittade sören olssons blogg genom att läsa kommentarerna till Hanna Fridéns blogg. Fantastiskt. Förutom att han skriver ganska mycket religiöst så får man sune och bert känslan av hans inlägg. Tydligen kommer en ny bertbok snart. Den måste jag ju bara ha.