funderar över mitt nya liv, för visst finns det ett nytt liv? Jag menar, man byter typ ut alla sina celler efter 20 år eller något sådant, då är man ju faktiskt tekniskt sett en ny människa - där av ett nytt liv. något för er att klura på. 

Jag menade visserligen inte nytt liv på grund av nya celler, utan mitt nya liv som självständig och ensam. Knasigt nog så slogs jag av tanken igår "hur länge kommer jag vara ensam?" och men hindrade mig att tänka så. Jag har ju bara varit ensam två dagar. Alltså varit ensam, inte direkt känt mig ensam

Var och fikade med Kristina (hon som jag bor ihop med) på nationen och det var supermysigt. Verkligen jätte mysig stämning där. Någon gång, ska jag gå på dejt där.

Jag var och sjöng igår, i kör. Tänk vad musik kan göra för ens välbefinnande, det var så skönt att sjunga igen. 

Ikväll ska jag på filmkväll hos en av mina vänner, ska bli trevligt att ha en icke-alkohol-relaterad aktivitet med dem. Måste egentligen rå-plugga. Ska i princip ha läst  ut en bok som jag är halvvägs i... inte ok.

Men fick bara två fel på kunskapsprovet. Jag är grym! Jag är bäst!