oh, you're so silent Jens.



Tisdagmorgon och livet är så annorlunda från förut. Jag är singel, och det konstiga var att det var så odramatiskt alltihop. Vi bara kom fram till att nej, vi är ju inte kära i varandra längre, gjorde slut och blev vänner. Så enkelt bör det kanske inte vara, men det var det faktiskt. Det känns faktiskt väldigt rätt. Det värsta är väl att man snabbt känner sig ensam, men jag måste lära mig att vara ensam.

Jag måste vänja mig vid att identifiera mig som singel, det tar liksom emot nu. Men jag är positiv, vi klarar oss igenom det här. Jag klarar mig igenom det här.

Nu måste jag återgå till mina studier, jag måste plugga. Lovar att visa bilder på lägenheten snart.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0