att vara singel och att vara småkär i allt som har med kärlek att göra

några pojkar (karaktärer) som gärna får komma på besök och bota min abstinens på närhet;


"Jess" i Gilmore Girls (milo ventimiglia)
Den enda badboy jag någonsin suktat över. Kanske för att han på någotvis var så töntig där längst inne, när han läste sina böcker och var svår.

Den självklara; Seth Cohen (Adam Brody)
som var min första skådespelarförälskelse. Tror någonstans jag formade min bild av en drömkille kring honom, även om det kanske låter tragiskt och omöjligt. Men jag ville, vill, ha någon som den nördiga seth cohen.

Michael Cera (Blev småförälskad i honom från Juno, men han har faktiskt samma karaktär i alla filmer?)
ännu en Seth Cohen typ. Också sådär töntig och nördig, jag gillar det helt enkelt.

"Tommy" i  Upp till kamp (Sverrir Gudnason)
Okej, jag tar tillbaka det där att jag aldrig suktat efter någon annan badboy än Jess. "Tommy" i Upp Till kamp är min andra, han är dessutom mer bad boy. Trots att han knarkar och sviker, så är han bara "Tommy": Så charmig.
Så har han så fina kläder, är så där fint smal och så fantastiskt 60-70 tal, som jag är så fascinerad av.

"Bloom" i The Brothers Bloom (Adrien Brody.)
Har egentligen haft en fascination för Adrien Brody sen jag såg Pianisten, men i The brothers bloom är han nästintill perfekt på något vis. Kom också på, att även "Bloom" är en bad boy, vill han inte vara det, så jag tycker inte det gills riktigt.

"Jude" i Across The Universe (Jim Sturgess)
En söt pojke som sjunger beatles och pratar bred brittiska, kan det bli bättre? Han är så gullig och så fin och sjunger så bra. AH. Förlåt. Blev lite mycket fjortis över det här inlägget nu. Gick över gränsen.

Tom Hansen i 500 days of summer (Joseph Gordon-Levitt)
Tror många av er förstår denna crush. Han är så fin, lyssnar på bra musik, klär sig bra osv. Sådant man smälter av helt enkelt.


kommer inte på fler just nu. Vet att det är fjortisvarning på detta inlägget, men jag bryr mig inte alltför mycket. Ibland ska man få vara lite fjortis, framförallt när man känner sig lite ensam och övergiven. Faktiskt. Det är min rätt, liksom.

godnatt på er.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0