jag vill bara veta dina tankar. jag tyckte jag kunde se dem ibland, att jag kände dig så väl att jag visste vad du tänkte. Men igår kunde jag inte se dina tankar, jag kunde inte se något annat än den kyla du omringade dig med.

jag kan inte bara försvinna.
inte nu
inte hos dig


jag måste finnas kvar, du finns ju kvar.
jag måste finnas överallt såsom du finns överallt här.
Det kan ju inte bara vara saker för dig, det måste ju vara bitar kvar av mig lite varstans.

men ändå håller du tyst och jag vill bara skrika och skriva allt som går igenom mitt huvud till dig fastän jag vet att jag borde hålla käften.

(och jag vet att du läser det här och så förlorar blogginlägget sin funktion eftersom jag skrev det för att inte skriva så till dig. Men jag vet ju att du inte kommer svara ändå)