Jag sitter och kollar på en tutorial över hur man sminkar sig. Jag vet inte riktigt hur jag hamnade på en sådan, men jag hamnade där. Det är galet vad det finns produkter man tydligen bara måste ha. Typ gel att ha i ögonbrynen, någon slags vätska som gör ögonvitorna vitare osv. Det verkar konstigt att jag lyckats leva utan alla dessa nödvändiga produkter.
Det allra konstigaste var att hela grejjen var hur man skulle sminka sig för att likna lady gaga. Denna lady gaga. Hur i all sin dar kan man bygga en hel karriär på bara sin image? För det är ju precis det hon gjort. Alla gillar henne för hon är "cool" inte för hennes musik. Jag läste någon gång att lady gagas låtar påminner om Da buzz (minns ni?) och jag håller faktiskt med. Musiken håller ingen större klass. Men jag är förvånad, på hur ytlighet kan bygga upp så mycket.
Alla vill vara som lady gaga och lady gaga bara fortsätter att göra hit efter hit. Jag blir mer och mer förvånad över dagens samhälle varje dag.

Ibland undrar jag om mina föräldrar vill ha en "vanlig" (vad är vanlig? Det vet inte jag heller, men vad mina föräldrar verkar tycka vara "vanligt" är det jag syftar på) tonåring. Idag knackade pappa på min dörr och frågade vad jag gjorde. Jag svarade inte för att jag visste hur pappa skulle reagera. Pappa frågade igen och jag svarade sanningsenligt "lyssnar på riksdagens debatt om vårpropositionen" Pappa suckade och skrattade på samma gång. "Du har väl inte börjat på statsvetenskap än".

Kanske skulle man byta personlighet och satsa på ögonbrynsgel och sånt istället. Börja kolla på meningslösa program om rika överklass barn som ställer till det för sig om och om igen. Kanske borde jag börja lyssna på ytlig popmusik som bara handlar om sex och utseende. Jag förstår inte all denna oförståelse för ungdomar som är intresserade av politik. Varför ska vi bara slösa bort vårt liv? Varför ska inte vi vara insatta i samhället förrän vi fyll 35 och har tre ungar? Varför inte nu?

Jag minns på min födelsedag för några år sen (kanske två) så fick jag en gossip girl bok av min mamma för hon tyckte jag läste för mycket "seriösa" böcker. Detta kanske kan utmåla mina föräldrar som några konstiga oseriösa människor, men det är de inte alls, tvärtom. De är insatta i politik och tycker inte om skitprogram på tv, framförallt inte mamma. Men det är skillnad på ens barn, tydligen. När man är tonåring ska man tydligen inte sitta på sitt rum och lyssna på diskussioner om vårpropositionen.

Jag ägnar min tid till att försöka greppa världen mer, försöka lära mig och ta in så mycket intryck jag kan. Jag vill inte vakna 25 år gammal och inse att supit bort stora delar av mitt liv för tydligen så har det här supandet med hur mycket man njuter av livet. Jag har inget emot alkohol, jag gillar bara inte kulturen som kretsar kring den.

Jag gillar självklart också att festa ibland och jag vill inte alltid snacka samhällsproblem. Men när snackar man samhällsproblem, undrar jag? Det är tabu överallt. Glöm bort allt det jobbiga, var glad så ska du se att det löser sig. Klaga hjälper inte.
Om alla tänker att "var glad så ska du se att det löser sig" så stannar utveckligen. Klaga hjälper om man gör det konstruktivt och inte att man muttrar något när man tar en tugga av skolmaten.

Jag är så förbannad trött på alla ytligheter och att alla verkar tycka att man bara ska vara en del av det och acceptera det. Jag vill inte se ut som lady gaga. Jag vill inte supa bort viktig tid och viktiga pengar varje helg. Jag vill inte se på skitprogram på tv.

För fan. Låt mig bara kolla på debatten om vårpropositionen i plenissalen. Please, liksom?