Jag kan inte vara din felfria trofé


Det essentiella faller så ofta i glömska,
när du ser dig omkring.
Saker är vackra även om de felar,
snälla, minns vad som egentligen spelar någon roll
inte är det smutsiga kastruller och glömda kavajer,
som du vill älska mig för.

Är det tragiskt att vi trampat upp ett spår?
jag vet i varje fall min väg tillbaka,
för vi har båda någon annanstans att gå
Älskling, jag vet att du hatar slentrian
men jag måste få rytm på mitt levande
Håll om vad som kan komma att krossa och sluta krossa mig

jag vill inte falla ner bland all den bråten
som inte är perfekt nog,
för din bokhylla

Kommentarer
Postat av: cecilia

finaste dikten!

2009-10-13 @ 19:13:50
URL: http://carpet.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0