Insikt

Din andning blev djupare, snart var du borta. Alldeles snart kunde jag inte längre kyssa dig. Du slets bort från mig.
Ljuset föll så overkligt på din kala panna. Dina hårstrån bildade en lustig skugga, som en slingrande orm längs dina sovande ådror. Ormen som äger den förbjudna frukten. Din sköra porslinshy, så vit att den skrämmer vissa. Bara felfriheten skrämmer mig så. En påminnelse om att jag aldrig mer kommer vara dig så här
nära.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0