Tänk om jag ångrar mig och sen ångrar mig igen

Så förbannat besviken på lars winnerbäcks nya skiva. var tog kära lasse vägen?
Det låter bara 80-tal, vilket för mig var den förlorade musikdeceniummet..
Jag blir så ledsen. Lasse är död. Nu finns bara något syntetiskt piano i bakrunden.  För mycket uppbeat. För mycket trummor.

Men hoppet är inte ute än. Den lugnaste låten på skivan, "Du min vän i livet"  är bra. Fin och hans skrovliga röst kommer fram. Texten kommer fram och dränks inte av trummor och syntar.  Lika så "Jag fattar alltihop" är ganska fin.

Samtidigt brukar jag vara kritisk till en början till winnerbäcks skivor, men de växer på en. Jag beundrar hans vilja att inte stanna i något, förändra sig och testa allt. "Berätta hur du gör" är också ganska vacker.

Nej man får väl köpa den ändå och hoppas på bättre tider. Kanske snubblar Lasse in på något fantastiskt igen en dag. Men besviken är jag. Inte förväntade jag mig en blandning av Kent, thåström, melody club sound. Han låter lite också som Leonard Cohens nyare skivor, vilka jag direkt raderade från datorn och lyssnar bara på de gamla.

Nej Lasse har snubblat in på ett spår jag inte alls tycker om. Nej tack.





Kommentarer
Postat av: cecilia

couldn't agree with you more.

2009-10-13 @ 19:11:50
URL: http://carpet.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0