forgätmigej


Glöm mig inte,
för att natten blivit ljus.
För den slukar mig
med sitt djup.

Glöm inte värma mig,
även om snön slutat falla.
För fortfarande är varje ord
som vedträ på en eld


Dina drömmar,
dina fingertoppar nuddar dem.
Du skakar av förväntan
och jag skakar av viktlöshet
av att sväva mellan våra världar.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0