Klockan har slagit midnatt, och jag är inte trött även om jag behöver tvinga mig själv att sova nu. Nätter då jag sover ensam, vill jag vara vaken tills fåglarna kvittrar och tidningsbilen kommer. Men, eftersom att jag ska ta åtta-tåget imorgon är det inte så lämpligt. Istället försöker jag fundera på allt det fina i livet, för det är mycket, alldeles för mycket, överväldigande mycket. På lördag far jag och Stina och erövrar Europa, innan dess så lever jag mest i föreberedelse och med min fina Dennis nära till hands. Helst så nära det går.

De senaste dagarna har jag varit ledig, jag har grävt ner fötterna i sanden, läst Gogol, gått på marknad (inhandlat fler böcker: Doktor Glas (Söderberg), Brott och straff (Dostojevskij), Män kan inte våldtas (Märta Tikkanen), Sagor för barn över 18 år (Tage Danielsson) och sist men inte minst Sofies Värld (Jostein Gaarder) som en liten present till Dennis), improviserat stämmor, osv osv.
Jag har köpt mitt interrailkort, och det ser både skrämmande och härligt ut. Äventyrligt.

Nu ska jag samla energi inför mina sista jobbdagar. All kärlek på er.

Nu tänker jag bjuda på två fina dikter, som Dennis skrivit, för de är så förbannat fina, så fina att jag önskar jag skrivit dem.
Läs och njut.

"Nellie