Kyla


idag skedde en ganska rolig sak. Som de flesta andra historier är det säkerligen inte lika roligt att läsa, men jag ska försöka återge händelsen så roligt som möjligt. Jag var påväg till stationen efter att ha jobbat. Jag hade på mig mina jobbkläder, jag hade en kasse med regnbyxor och tjockare jacka med mig ifall det var kallt. Men jag hade inte på mig något av det. Jag tänkte att  "Det kan ju inte vara så förbannat kallt" och "jag skulle ju se ut som en idiot om jag tog på mig det". Men när jag kom utomhus var det så förbannat kallt. Mina jobbbyxor var alldeles för tunna och vinden blåste rakt igenom. När jag kom in bland träden så bestämde jag mig för att ta på mig regnbyxorna för att kylan var outhärdligt. jag började dra på mig regnbyxorna utanpå mina skor, vilket gick ganska dåligt. Jag drog och drog och fick tillsist på mig ena benet. Jag började på andra benet och sa högt för mig själv "jag hoppas ingen kommer nu". Ja precis. vad hände. Jo. någon stod nästan rakt framför mig och jag blev grymt generad. "hej" sa kvinnan,  och jag sa generat "hej" tillbaka.

Många tankar gick igenom mitt huvud. Kände jag denna person, eftersom hon hälsade? Eller finns det någon regel om att man måste hälsa på människor som ser ut som idioter när de drar på sig ett par regnbyxor mitt på en stig? Jag kom fram till att hon antagligen bara var artig och inte ville att det inte skulle vara allt för pinsamt. Jag var bara så himla rädd att det skulle se ut som om jag tog på mig byxor, som om jag inte hade byxor på mig sen innan. Att det såg ut som jag hade satt mig ner och kissat eller något. Haha. många tankar.  Efter det tog jag inte av regnbyxorna av två anledningar; 1. Det var så jävla kallt. 2. Det var så jävla svårt att få på dem.


Förresten har jag kommit på något positivt om den här bitande kylan; det är (nog, jag har inga bevis för detta) mindre våldtäktsmän ute!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0