en beige fredag publicerar jag en gammal dikt


yrar runt bland gamla meriter
ser välpolerade pokaler och ett flertal medaljer
skrika om min potential

prestationsångest

Har man lyckats en gång
måste man göra det igen
folk såg upp till mig
folk såg ner på mig
men nu syns jag inte alls

en skugga av det själv som
stod bredvid dig

Skryt om dina bleka meriter
om prov, betyg och sånger du en gång kunde skriva
Men vart tog orden vägen?
Jo, de rymde från dina ångestfyllda fingrar

Nu springer du tomhänt över raderna
samma sönderspelade visa
men jag kunde ju,
jag kunde ju känna

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0