Livet rullar nästan på förbi, man vill inte stanna upp och peka ut felen. De är få, men de kan bli irriterande. Därför stannar jag inte upp. Jag rusar in i sånger, melodier, böcker, debatter, politik, religion, allmänt skola och rakt in i min Dennis. Därför är jag en aning frånvarande, antar jag. Snart är jag nog tilbaka. Har mycket i huvudet, men jag har aldrig tid att skriva ut det nu.
Tillbaks till jazzen och gossen

förresten, var resan helt magisk. Bilder kommer väl så småningom, några åtminstonde.

all kärlek