Ja, vilken måndag. Måndag, måndag. Längtar redan tillbaka, till rusande tåg och nya ansikten. Allt är så mediokert i jämförelse. Även om en kväll framför tvn är så skön, är äventyrslusten där och spökar. Idag satt jag och kollade på ett tvprogram från Scotland och saknade skottarna. Dialekten fick mig att minnas. Långa nätter, långa promenader och långa långa samtal. Ändå gick allt så fort.

ps. Hatten och jag, det är livet nu. Vi älskar varandra.