Var på mejeriet på doc lounge igår och såg den här dokumentären. Väldigt bra, och väldigt intressant.

Går in på modcloth och hittar detta bland nyheterna, först bland nyheterna tilll och med. Jag blev helt till mig! jag har ju en sånn. Jag lekte ju med den när jag var liten. Hade nästan glömt den, men vet att den ligger och skrotar i stugan någonstans. Man matchade ihop en outfit med delarna, la ett papper emellan och målade. väldigt skoj.

-
75 svenska kronor gav jag för den här sommardrömmen. Nöjd. Behöver sys in lite bara, sedan är den perfekt.

fick tre fotopapper till min skrivare som jag använde på finfina bilder.

satte upp dem och lite andra grejjer med lite häftmassa. Finfint! Synd att min kamera är så dålig, så man inte kan se speciellt bra.

Gick och köpte 50 små fotopapper till idag, för att jag tyckte det var så trevligt att skriva ut foton. hihi

Idag är det tre år sen vi blev ihop och en månad sedan vi gjorde slut.
Knäppt.
Lustigt
Ovant.

men någonstans bra.

och det kommer bara bli bättre

På morgonen gjorde Kristina frukost till mig, med scones, cream cheese och marmelad. Till detta té och väldigt god juice. Härligt!

Jag åkte hem till Osby. Det blev presentöppning och fikning. Självklart ett foto med apan. varje år ska det vara ett foto med apan, för att liksom hålla koll på vilken födelsedag det var. Det är mamma som har pysslat ihop den, och det blir helt enkelt ingen födelsedag utan den.

Här kan ni då se mammas fantasiska macarons i lemon curd smak och även chokladsmak. Så fruktansvärt goda!

Jag tog faktiskt inte så många foton på mina presenter, kanske för de inte var så fotogena eller för att jag var lat. och såklart att min skruttkamera är inte mycket mer än en skruttkamera. Jag fick i varje fall en skrivare, en brödrost, en smörgåsgrill, pengar, en super fin dimmer-jordglob (se bilden!), parfym, en fin fruktskål av stina-fina, bestick, fler tallrikar,
ja, the list goes on and on. Kanske inte så förbannat intressant att läsa, kom jag på efter att ha skrivit en del.

Min mormor och morfar ringde och grattade mig på 20-årsdagen. Fick rätta dem lite. De frågade om jag var säker och tja, jag är ganska säker faktiskt.

På kvällen åt vi trerättersmiddag som mamma gjorde, storebror sebbe var hemma och frida hälsade på en sväng. Det var allts allt som allt en mycket fin nittonårsdag. Förutom att jag var tvungen att plugga lite på den. Men det är glömt nu.

ja, spegelbilder är så 2007, men jag testar på't igen.

jag fyndade ordentligt på auktion idag. Jag var där med Mamma, sedan kom Stina förbi. Man blir så förbannat caught-in-the-moment när priserna går ner. När köksoffor i ek går ner till 50 kr och den där fyndlådan med antagligen-bara-en-massa-skit kommer upp. Jag slog dock inte till på eksoffan.
Köpte dock tre tavlor, tio tallrikar samt lite diverse. Jag köpte en väldigt fin rakspegel, med tillhörande rakhyvlar. Kanske lite onödigt, men det var ganska fräckt.
Auktionsutroparen pratade den bredaste osby-göingska dialekt man kan tänka sig. jag nästan rös längs ryggraden, av någon konstig njutning men samtidigt en obehaglig rysning. Förstod lite hur exotiskt det faktiskt låter. Böjde mig fram till mamma och frågade: har jag pratat så?
Fast det sa hon att jag inte hade. Skönt ändå. Ibland var det till och med svårt att förstå vad han sa.

Auktionen var en äkta bya-auktion. På någonslags bakgård och auktionsutroparen stod på en pall och hade en hammare och käpp som verktyg under auktionen. Han förflyttade sig runt bland föremålen.

Priserna var ohyggligt låga. Det var nästan som en reflex att sätta upp näven i luften och vinka. Konstigt fenomen det hela faktiskt, för när auktionsutroparen ropar ut föremålet så går det ner till kanske en tjuga, och då börjar folk buda som tusan och tillsist var det uppe i priset han utropade från början. Min mamma kom med tips från coachen; om du är beredd att betala det som är det första utropet, slå till.

Men man kan ju kalla det förändring av miljö, att komma från student lundalivet till en auktion i osby. Det var lite uppfriskande att höra dialekten, se folket, känna doften, bara leva igen som om jag aldrig bott någonannanstans.

Erkänner att jag hade svårt att åka därifrån. Inte för att jag inte ville till Lund, utan att det kändes konstigt att åka därifrån så fort igen. Utan mina auktionsfynd, dessutom. Men nu är jag i Lund igen där jag hör hemma.

Nej det är ingen vanlig dag för det är min födelsedag! Åh. Jag har fotat lite fina saker med min skruttkamera som jag ska visa. T ex min mammas macarons och mina presenter.

ett substitut för allt det som brukade vara min vardag, för nytt nytt nytt och ovant; ensamhet är okej, så länge du älskar mig

(riktigt trevlig kväll med musikquiz och min "sambo" var dj och spelade några av mina favoritlåtar. Så fint. Trevligt prat hela kvällen.)

Min mamma och jag pratar i telefon.
- Jag har bakat idag, till din födelsedag
- Jasså? Blev det bra?
- Nej, det blev inte så bra (standard hos min mor, hon gillar aldrig något hon lagat/bakat) jag gjorde sådana macarons
- (jag blir i extas, jag älskar ju macarons) ååh, mamma! Vad gulligt
- Ja, hoppas de blir goda bara för det tog tre timmar att göra dem.
- Oj! men jag lovar jag ska älska dem och äta dem
- Ja, problemet var att mandelkvarnen jag köpte för att mala mandlarna malde för mycket. Och även om jag hällde i grön karamellfärg blev de inte ens gröna.

(Alltså.. kontentan av detta: min mamma gått och köpt en mandelkvarn,  lagt tre timmar på att göra macarons.)

så sa mamma till sist:
- För att jag älskar dig!


finaste modern har jag nog ändå. Bortskämd är jag, jag vet.

tur att låten "Oh Yoko!" kan pigga upp lite.

Min kära skrivmaskin är borta, upptäckte jag imorse. Antagligen stulen samtidigt som kameran. Den låg i en stor väska, så jag antar att personen som tog den inte alls förstod vad det var den tog. Förstår bara inte hur man orkar sno den, för den är ganska tung.

Den var i varje fall inte värd så himla mycket pengar, och jag har ju en till skrivmaskin, men ändå. Jag kommer sakna den, eller ja, jag saknar den redan. Den var så bra att skriva på.

Jädrans tjuvar.

Det känns som jag gör mest ingenting nuförtiden. Tiden bara försvinner. Fast när jag stannar upp, kommer jag på att jag rusar. Det jag vet att jag inte gör är att läsa kurslitteraturen, jag mest bara bär den med mig, tar upp den, kollar på den. Läser inte. Det händer för mycket runtomkring. Jag är så distraherad.

så kan jag inte sova längre. Bara vrider och vänder och funderar över saker jag helst vill glömma. Typ du och hon och allt som har med det att göra. Eller jag och han, som aldrig kommer ske. "Han" brukar växla, men känslan är ständigt densamma.

Jag försöker hitta något trevligt att drömma om. Det som finns där är London. London kan inte ens välja att inte älska mig. London kan inte lämna mig. Drömmer om att dansa och bara vimla in i någon söt kille som faller pladask för mig. Är det höga krav? Du verkar ju ha hittat det.

Det känns bara så typiskt. Jag hade trott att singellivet skulle vara glammigare. Att jag skulle hitta söta killar överallt som trånade efter mig, fast den det bara är jag som trånar efter dem. Trodde jag skulle gå ut och hitta en söt kille att kyssa första kvällen jag gick ut. Det har gått en månad, och forfarande ingen kyss,

fast det beror på mig ska ni veta. Vem som helst kan väl hitta någon att hångla med på en klubb, det är inte särdeles svårt. Jag har bara svårt att komma in i det livet. Känns fortfarande som att vara otrogen. Tänk dig själv att inte ha kysst någon annan på tre år, klart som tusan det blir lustigt. Jag vet att allt det här kommer gå över och allt kommer bli bra och allt som man säger. Det är bara så förbannat ovant just nu. Allt är så nytt och ovant.

fast på någotvis, älskar jag det ändå. Hatkärlek, ungefär.

Fick ett sms från viktor idag; "Kabam!!! John Lennon på spotify!!! :D!
och minsann, där var det här fina albumet med min favoritlåt love.
Klicka på bilden för att komma till albumet, som är dagens musik.
såklart är det också andra album upplagda. glad glad nellie!

Bright Eyes "Coyote Song"

åh, en av de finaste låtarna på länge! En väldigt fin video också.

jag har saknat bright eyes så.

Dialog;
- vart kommer du ifrån?
- Jag kommer från Skåne, från Osby
- Ja, jag tyckte det lät som det!

(suck)

Tänkte presentera några Nellie genom åren. Att titta på bilderna ger både skratt och gråt, dock mest skatt. Tänka sig vad mycket man gått igenom. Jag glömde dock anteckna vilka år bilderna kommer ifrån, men skoj ändå. Roliga är att nu när jag tittar på dem, så ser jag dem i tidssammanhang efter vilken kille jag drömde om då. Denna är från sjuan, tror jag. Då jag klädde mig i märkeskläder och hade ganska långt blont hår, var med andra ord ganska medelsvensson. Ni kommer nog snart märka att det blir mer av en hår historia....

Här var en av mina favoritvisningsbilder på lunarstorm. Lunarstorm, vilka tider det var. Mitt första lunarstorm namn var tennisracketgirl, sedan bytte jag tusen gånger även om det kostade 30 spänn varje gång. Köpte lunarstorm pro och la mycket energi på att designa min "pres".

vet faktiskt inte vems denna bilden är egentligen är, men det är kanske ingen som bryr sig alltför mycket. Den är från en tid då jag ville vara emo men inte riktigt vågade utan bara hade lite döskallar på mig och svarta kläder, blandat med mina andra dyra märkeskläder. Detta måste verkligen vara den fulaste frisyren jag haft. Kom ihåg att folk från min klass kallade mig knullruffsen, eller något sådant, eftersom jag hade så ruffsigt hår på skolfotot. jag gillade det så, förstår inte varför nu.

Här är jag iklädd en av mina tio lars winnerbäck tröjor (eller mer, många hade jag i varje fall). Bilden är tagen precis innan en lars winnerbäck konsert i halmstad, någon sommar på högstadiet. Jag skulle tro mellan sjuan och åttan.
Innan konserterna skrev jag LW, och "LW är min gud" över armar och händer. Stog så långt fram det gick och grät floder till kom änglar och fria vägar ut.

klippte av lite till av mitt hår och skaffade mig någonslags page. Ville mest ha med denna eftersom jag har en tröja där det står "material girl". Så långt i från Nellie idag, liksom.

Färgade mitt hår rött eller något sådant, klädde mig i mera svart och svart, vitt och rött var de bästa färgerna i hela världen. Slutade använda dyra märkeskläder och gick över till H&M. men det var ju liksom vad som var inne då. Älskade rutigt. Jag lyssnade på band som bullet for my valentine, the used, my chemcial romance och annat som egentligen inte alls är bra. Men ska sägas, att jag alltid varit väldigt blandad. Vissa dagar kan/kunde jag se mycket ut på ett vis och andra dagen helt annorlunda.

Sedan blev håret nästintill svart. På den tiden var byxorna på bilden mina favoriter, ett par diesel som var "Hängmodell". Usch, så motbjudande att tänka att jag gick runt och visade rumpan...

hade faktiskt ganska fin page och färgade håret mer åt brunt.

under sommaren efter nian så hände något konstigt; jag började använda hängslen och tröjor med regnbågar på.  jag lyssnade på shout out louds och laakso, efter att ha varit på siesta och blivit helt kär i popmusik.  Kom ihåg att jag började skolan och så var det någon som sa till mig att jag var 'popig'. Vilket jag aldrig själv ens hade tänkt innan. Kollade på O.C mest hela tiden och gjorde min egen captain oats och princess sparkle.

föll för palestinasjal trenden som var och köpte tre st, även om jag var "anti" det modet länge. Men det är sådan jag alltid varit. Jag gillar inte saker när de blir inne utan efter ett tag då alla andra redan har det på sig då man "vant" sig.

En favoritbild från en av de många tennisveckorna i Båstad som jag varit på.

Började ettan och älskade att ha skjorta och stentvättade stuprörsjeans. Hade tonvis med hårspray och plattade mitt hår tills det var spikrakt.

blev sjalnarkoman och började sminka mig lite för mycket.


Började gilla att locka mitt hår och använda läppstift.
Just i början av ettan hände ganska mycket i mitt liv. Jag träffade dennis, jag började träffa många nya vänner och förlorade många av mina gamla. Hade identitetskris

Klippte en asymetrisk frisyr, var kär kär kär och levde bara lycklig mest hela tiden minns jag det som.
Allt var nytt och spännande. Lyssnade på alla skivor i mina föräldras lp-samling, började dyrka dylan.

Klippte av håret och såg allmänt crazy ut om jag får säga det själv. usch. inte snyggt.'

inför mitt andra siesta, då jag bodde i mammas gamla fjällräven.
(ska sägas att jag aldrig bar något som var min mors gamla fram till ettan, i princip. Aldrig köpt ett plagg 2hand innan jag träffade dennis)

Bestämde mig att försöka fåtillbaka min naturliga hårfärg. Var lite orange under tiden.
Det var inte så gult precis här, men det blev gulare...

Sedan började jag tvåan, dennis åkte och allt var kaos.  Jag klippte mig så här, förutom att jag idag har hellugg, är det ganska nära dagens frisyr. Även om allt var ensamt året dennis var borta, så var det då jag funderade ut vem jag var och allt sånt där.

frisyren blev bara kortare och kortare hela tiden, och mer och mer pottfrilleaktigt.

och till sist:

Sista bilden jag la ut på bilddagboken. Jag och Stina, från tågluffen självklart, i Paris självklart.
Upplagd för lite mer än ett år sen.
under står det
inget är som en kväll vid sacre coeur

(det stämmer än idag.)



SÅ. det blev mer än jag tänkt mig, hoppas någon tyckte det var lite skoj i varje fall.

Behöver prata med någon, helst dig



..
...
.....


tomt.

har gjort en spellista om att vimla in i dig

Jag analyserar allt. Bered dig på att jag har analyserat allt du sagt, allt du gjort, ja, minsta lilla beståndsdel av dig. Varje situation du krånglar dig ur, varje leende du sänder till någon. Jag ser inte bara mellan linjer, jag skapar egna marginaler mitt i texten där jag skriver in egna berättelser. Där har vi kanske flörtat, kanske har du hatat mig, kanske har du sett på mig som om jag var snyggast i världen. Men jag lever i de där historierna, för de är mitt liv, sorligt nog.

Jag har alltid haft så förbannat livlig fantasi. Jag tror allt började där. Jag har alltid varit en sånn drömmare.
På högstadiet var jag förälskad i killar jag inte pratat med, tappade andan i deras närhet. Egentligen var jag kär i mina drömfigurer jag skapat i min fantasi. Därför var det ofta en besvikelse att träffa de där killarna. Aldrig var de som jag velat, men jag gillade dem ändå, om de gillade mig. Jag hade inga villkor.

Sedan träffade jag Dennis, och var helt nerkärad så länge. Han var så nära den där drömpojken jag målat upp, han var en sådan som jag ville ha. Men tillsist försvinner lusten, och på sikt kärleken, även om jag fortfarande har kärlek för honom, bara en annan sort. Kanske en sådan man har till en bror, eller en bästa vän.

När jag träffade Dennis så analyserade jag allt han sa. Jag vaskade guld ur hans ord och handlingar. Problemet var att det var så neutralt, jag hade ingen aning. Så plötsligt bara hände det. Och han hade ju aldrig grubblat som jag, jag tror inte många grubblar så mycket som jag. Han hade ju bara levt, och bara låtit det ha sin gång.
Jag hade observerat varje steg och testat varje stämning för att se om den stämde överens med allt det andra.

Det är sådana saker som gör att jag aldrig riktigt kan vara impulsiv och spontan. Någonstans lever dessutom drömpojken i mitt huvud och kräver att jag inte bara ska svika honom. Därför ställer jag alldeles för höga krav på alla jag ser, som jag tror antagligen sänks med tiden. Men nu, sållar jag så det bara finns några få kvar, och de verkar inte intresserade av mig. Ödets ironi det dära, att man ska sukta efter något man inte kan få.

Tyvärr gör mitt analyserande att jag ibland har svårt att njuta av livet. Jag kan inte bara koppla bort och leva. Men jag vet att jag inte kan göra något åt det. Det är bara sådan jag är och sådan jag varit så länge jag kunnat minnas.

Kanske kommer det från falskheten som fanns hemma, den man var tvungen att se igenom, var tvungen att alltid tolka fram. Det var för mycket skitsnack, hela tiden.

och nu har jag bestämt mig för att försöka att inte analysera dina handlingar mer, för det är bara att inse att det inte finns något guld där. Det är jobbigt, för det gör ont när jag ser dig nu, samtidigt som jag så gärna vill se dig mest hela tiden. Du är så fin att det gör ont. Det gör ont för att jag vet att jag aldrig kommer få röra dig. Mina fingrar kliar efter det. Antagligen kommer jag analysera ändå, men jag ska försöka få mig själv att ignorera det.

satan. Har analyserat vad du skulle tänka om du ser det här, redan innan, och det kommer antagligen inte ens hända.


Oh, and when will our heartbeats fall into two lines
And the click-clack of our boot heels beat out the same time
Oh, and when will your hand find itself in mine?