städar undan och lyssnar på all my little words med magnetic fields, samtidigt som helsingkrona spottar ut 90'tals klassiker efter 90'tals klassiker.
En ganska lam kväll. Harry potter sittning, verkade roligare än det var. Gick hem vid ett efter att ha tappat bort mina superfulla kompisar för tusende gången. Kommer hem, ser att mina kompisar spillt jäger i min säng. Får bädda om.
Så toppen kväll.
Ska upp vid halv tio och sjunga, imorgon blir det körkonsert i universitetsaulan. Sedan ser jag framemot att åka hem till osby någon natt och ta det lugnt. Har haft en hård vecka. Kanske kan jag ta igen lite plugg. Jag känner att jag behöver lugn för att ladda upp och planera mitt liv.

Nu ska jag packa ihop lite saker och lägga mig. Godnatt!

Ser jag ut såhär! Det är korridorsfest och vi har överdriven finsittning som tema - dvs balklänningen på!

Så, ska ut laga lite mat med de andra nu tänkte jag. Ha en trevlig kväll!

inspirerad av niotillfems inlägg om google maps, så gick jag in och kollade på minnesfyllda platser. Traskade runt lite i fréjus, samt i paris

Här är vårt spartanska boende under vistelsen. Friend's hostel. Men fint ställe på något vis ändå. Sedan traskade jag runt, i slumkvarteren, förbi vår lilla supermarket,  förbi hörnen där killarna hängde som skrek "cheri" efter oss.

Mm. att resa vore inte så dumt alltså

Sådärja, välkomna hem till mitt lilla studentrum!



nu har jag fler foton på väggen, hela pragrullen är uppklistrad. Jag menar om man har bilder, varför inte visa upp dem?



Min fina plansch ovanför sängen, mina blommor som idag är ganska döda.



min lilla uggleljuslykta från lagerhouse.


En loppisköpt tavla som påminner mig om att en dag kommer jag bli gammal och grå och inte kunna leva studentliv.

Beach house var rent ut sagt magiskt men följdes upp av en fruktansvärt dålig dag idag.
And it keeps getting worse.


Livet alltså. Ibland är det inte okej.


dagens fras: Socialt missanpassad. Delvis för att jag är det, och delvis för att jag sa det och caroline började as garva.

På tisdagkväll är det beach house. Det är ganska svårt att förstå. Men jag längtar ganska mycket. Vill glömma alla pluggmåsten, (vilket jag försökt göra de senaste veckorna) och bara skriva i ommwriter hela dagarna. Men nej. Det kan jag inte. Man får bara ta tag i det helt enkelt, antar jag.

Ska skriva en att-göra-lista och försöka bocka av allt denna veckan. Försöka.

sitter här och tänker på att måndagsbarn med Veronica Maggio är skriven för min livssituation. Ungefär. Samtidigt som den gör en lite glad.

Packar väskan för att tidigt åka och jobba imorgon. Ja. jo. Och ikväll har jag dansat grekdans och ätit god mat. Vad jag önskar jag kunde ta bort alla måsten i livet

Pappa ringde halv nio och sa "jag har fått ett konstigt mail av dig". Så öppnar man mailkorgen så är den full av spammail, verkligen smockad. Det verkar som det inte bara var jag som fått min mail hackad

rusade ut igår kväll, orkade inte stirra på mitt skolarbete mer, fastän jag är långt ifrån klar. Idag handskas jag med trötthet och snurrighet. Aj. Sittning ikväll och på något vis så ska jag komma upp och jobba imorgon. Jag har fortfarande inte kommit på hur.

och nej, jag vet inte alls vad jag ska skriva här, vad som kan vara intressant att läsa. Kanske att jag saknar något men att jag inte vet vad, fastän jag egentligen vet precis, men bara inte vill säga. Jag kan inte ta tag i det nu. Jag yrar vidare.

Jag längtar till Beach House på tisdag. Helt sjukt. Det att kommer bli fantastiskt.

Nu avslutar jag dessa rester som ihopplockade nästan blev ett blogginlägg.

tillåter mig själv att citera Lars winnerbäck en kväll som denna. Mest för det var så förbannat längesen.

har alldeles för mycket i skolan som jag inte orkar ta tag i, köket är översvämmat av disk och jag är i något stadium av kaos. Livet alltså.

Nu ska jag försöka ta tag i det. NU

.


(jajajaja.såntsomhänder)

jag har svårt att somna om jag inte kan komma på något/någon trevlig att drömma om innan jag somnar.


(har jobbat på pub ikväll. Skoj. Men bör nog sova nu. Godnatt på er)

Lorelai: Ugh, Rory, my brain is full. It has reached capacity. It's Shea Stadium when the Beatles played. It's cramped and girls are screaming and I think George is fighting with Ringo.

städade och möblerade om, impulsivt. Trivs numera. Jag jobbar på att organisera mitt liv, fast samtidigt fortsätta rusa. Jag förtjänar nobelpriset om jag klarar det.

puss.

Håkan Hellström. Ett namn som får småflickors hjärtan att galoppera samt gör kultursidorna okultiverade. Plötsligt spottar de ur  sig saker som gör att man kan jämföra dem med högstadieelever på en studiedag.

Jag sitter i min säng och zappar mellan kanalerna. Kristina sitter i rummet bredvid och försöker skriva tenta. Håkan kommer upp när jag klickar förbi tvåan och jag skriver på Kristina. Plötsligt ligger hon i min säng med tårar i ögonen. Framför mig ser jag publikhavet  på way out west som häver ur sig varenda ord ur "ramlar".
Kristina tjuter över att hon inte var där. Jag tjuter inte, men undrar om jag inte hade fångats av den där stämningen. För visst hade jag också skrikit mig hes, visst har jag också lärt mig texten till ramlar en gång.

Jag och Håkan hellström har ett väldigt komplicerat förhållande. Jag växte upp med att hata honom. Mestadels för jag har ansett mig som musikalisk och ganska simpelt tyckt att Håkans röst var förjäklig.
Sedan kom jag in i en period där jag avgudade förjäkliga röster. Röster som rentav liknade Håkans. Folk slutade aldrig fråga mig om det där. "Så du gillar inte Håkan alltså?" Chockade miner på deras ansikten." Men vadå. Du gillar ju allt det andra."

Tillslut gav jag upp. Jag erkände att jag hade egentligen inte hade någon anledning att hata honom. Lyssnade mig igenom hans album, grät till nu kan du få mig så lätt och dansade till ramlar varje högstadiedisco. Allt var som det skulle.

Tills jag hörde om hans låtstölder. Jag blev nästintill rasande när jag fann att "Uppsnärjd i det blå" var taget från "tangled up in blue". När jag hörde opus 40 med mercury rev och insåg att det var exakt samma låt som nu kan du få mig så lätt. Jag tror mitt hjärta krossades en aning. Folk säger alltid samma sak till mig när jag tar upp det här "Men håkan är öppen med sina låtstölder". Det är inte det handlar om.

Min kreativa själ klarar bara inte sådant. Jag har alltid haft en ganska hård policy mot det, hur fjantigt det än låter. Jag hatar till och med covers ibland, speciellt om covern blir mer känd än originalet. Jag kan inte lyssna på en artist eller band som inte skriver sina låtar själv. Det är inte äkta för mig.
Men ska sägas att inspireras är långt ifrån samma sak som att stjäla. Att inspireras är hjärtat i kulturskapande.

Hur ska jag då kunna beröras av något som jag vet att håkan kopierat från en annan artist? Det var det dilemmat jag rörde mig med. För jag ville inte. Jag ville inte beröras av det han tagit, det han berövat någon annan på. Det han berövat artister jag respekterar långt högre än honom.

Jag vandrade runt och funderade på detta länge. Jag rotade runt bland Håkans låtar och fann låtstöld efter låtstöld. Men det verkade bara vara jag som brydde mig.
Han var bäst ändå, i alla andras ögon. Han blev ändå utnämn som Gud i alla tidningar och ändå grät alla fjortonåringar tills tårarna tog slut när han klev in på scen.

Jag släppte det till sist. Och här står jag nu, nollställd. Jag kan inte förstå  att man avgudar honom, men jag har ganska svårt att förstå att man hatar honom också. Han har gjort mycket bra, och trots alla låtstölder, berör det mig.

Det är knäppt, men visst är det bara någonting med honom. Det är något med honom som är omöjligt att förstå. Något som får 22-åringar att gråta framför TVn och som får mig att grubbla över honom år efter år. Aldrig har jag behövt fundera över en artist så mycket.

Denna eviga Håkan Hellström.

ps. Är det bara jag som stör mig att skivan heter "2 steg från paradise" utan T på slutet? kanske har jag bara inte fattat grejjen. Men fan, varje gång tänker jag på att det fattas ett T. ds

Ett favoritklipp från min favoritserie.

mitt liv är rörigt (läs: mitt rum är rörigt) men jag har klarat tentan har nu bara en massa sidor att läsa. Ajajaj.
men har köpt en massa frukt och har tränat så allt som allt, bra dag.

det är söndag, jag dricker té och kollar på fjantiga amerikanska överklassserier.

Konstig kväll och natt. Ångest och samtidigt en känsla av det inte spelar någon roll. För det gör det ju faktiskt inte. Men så onödigt, så meningslöst. Men övervägande roligt var allt ändå. tror jag.

Fy vad jag gillar att vara kryptisk. Men ändå

idag har varit en sucky, sucky day ungefär framtill slutet av den då jag impulsivt traskade ner i baren, för jag inte orkade vara bitter över skolan mer.
Är mestadels sugen på att skriva i ommwriter (googla, jag orkar inte länka) som är ett så fint program. Som att gå in i en annan skrivarvärld. Perfekt pour moi.

vill inte skriva mer, är rädd för att spotta ur mig något dumt och något jag kommer ångra. istället: läs mellan mina rader.

Min present till er denna torsdagsnatt.