åkte hem till Osby-lugnet för lite kurering. Fick mat på bordet, bäddad säng och en stor TV att titta på.

Det är så skönt att landa här ibland. Det är alltid så att jag påminns om vem jag är när jag kommer hit.

Framförallt påminns jag om vem jag varit.

Se tillbaka på gamla foton och läsa mina gamla dagböcker. De bästa var från mellanstadiet och början av högstadiet. Då skrev jag en lista på vilka jag var kär i varje vecka, fast med en parantes i slutet där det står att jag inte är kär. För kär var ett farligt ord, liksom. Nummer ett var att hångla med någon lite söt pojke.

Sedan blev det lite tristare när jag blev äldre och var på andra hållet. Kär var inget farligt ord, inte heller älska eller hata. Snarare slängdes dessa ord runt lite för mycket och allt blev för berg-och-dalbanigt för att ens orka läsa.

Mamma gjorde hemmagjord glass med hemmagjord kolasås och det känns faktiskt riktigt bra att vara hemma. Det är skönt att känna sig vuxen hemma. Se tiden gå. Bli behandlad som en vuxen.

imorgon blir det hem igen till stress och uppsats. Jobbigt. De kommande fem veckorna är bara stress stress stress.