På lågstadiet, tror jag det var, hade vi en lila ordbok med ett stort O på framsidan. Längst bak i ordboken kunde man finna vad olika namn betydde. Jag slog upp och fann Nellie, och vid Nellie stod: brinnande fackla. Det tyckte jag mycket om. Det rentav passade den glada lilla tjej jag var.

I klassen fanns en kille som var duktig på att rita. Jag var lite småkär i honom på lågstadiet, sådär som man var då. I någon vecka eller två. Han var kort och älskade serietidningar.

Jag minns att jag en dag öppnade upp en av mina skolböcker och fann en brinnande fackla ritad på sista sidan. Så mycket teckningar som det ritades då så kände jag igen hans särdrag.

Så fint.