Lyssnar på beach boys "I Just wasn't made for these days" på repeat och går runt i sömndvala. Jag tvättar och högen blir omärkbart mindre. Försvinner bort, kommer tillbaka. Det är konstigt när samma gamla tankar cirkulerar, och jag analyserar dina begagnade tankar om och om igen. Hur tusan blev det så.

Som vanligt måste jag plugga. Men jag har fått inspiration till annat och gör praktiskt taget aldrig vad jag tänkt.
Men jag avskriver mig mina måsten, så jag ska kunna vara mer fri. Kunna ha mer tid att vara uttråkad jag så jag har tid att vara kreativ. Det hör faktiskt ihop, det där.

Livet blir väl mer och mer som jag vill, men börjar förstå att det där är en process som man inte kan skynda på.
Konstigt att börja ny klass hipp som happ och inte känna så många längre. Samtidigt skönt med förändringar och skönt att vara lite nervig ibland.

Så har jag fixat mig en spelning också, vilket kommer motivera mitt spelande. Ska skriva låtar som attans har jag tänkt mig.