Ibland känns det som att alla andra gör något. Något de älskar, något de brinner för OCH de är jävligt bra på det.

De gör till och med saker jag älskar, men som jag inte verkar vara bra på. Alla andra vet vad de vill och tar på sig saker och klarar av det. Men inte jag.

Jag är för mesig för att göra något av allt jag vill göra. Gör allt halvhjärtat fast jag helhjärtat hatar att göra saker halvhjärtat. Varför tror jag inte på mig själv? Varför ger jag upp på mig själv och min kapacitet?

Varför gör jag inte saker jag gillar? Varför spelar jag inte mer musik? Varför läser jag inte mer böcker? Varför skriver jag inte längre?

Jag vet väl varför, tiden har försvunnit. Men vad tusan lägger jag min tid på? Skola och nationsgrejjer. Och festande.

Jag ska nog dra ner på det tror jag. Så kanske jag slipper ångesten för framtiden.

Några tankar från bäddliggande Nellie som är magsjuk. Då kommer man på sånt. Att man inte gör det man bör göra.

Är dock mitt uppe i frenetiskt uppsats-skrivande om malmös kommunala skolpolitik. Det är faktiskt roligt. Men stressigt. Såklart.

Hoppas jag får tid för annat snart. Eller rättare sagt, hoppas jag styr upp mitt liv och TAR mig tid till annat. Det är sånt man har nyårslöften till har jag hört?