"Kafta på stranden" är utläst
och jag känner mig tom. Livet blev grått när jag läst sista raden. Boken var inte dålig, det är inte alls det jag syftar på, tvärtom, men jag ville liksom inte att den skulle ta slut. Magin som är så fantastiskt. Det var bara så sorligt att allt tog slut där. Fast det gjorde den ännu mer magisk, å andra sidan.
så fin han är, den är haruki murakami. Han vet hur man trollbinder människor.
Kommentarer
Postat av: mathilda
jag grät när jag var klar med den, just av anledningen att jag inte ville att den skulle ta slut.
Trackback