ungefär vid den här tidpunkten i livet är man vuxen, men jag känner mig som ett barn. Nu är skolan slut och jag har sprungit ut (rim! Jag är bäst) Men jag har ännu inte fattat att jag inte ska tillbaka till HTS korridorer. Korridorerna som jag tyckte såg så skrämmande ut för några år sen, jag tyckte skolan liknade ett sjukhus, nu liknar det mer ett hem. Knasigt va? Att tänka så? Men jag trivdes mycket bra på min skola. Jag gillar att gå i skolan, jag förstår om det kan vara svårt att förstå.

Nu har jag tagit studenten, och livet väntar. Jag måste tänka över det här. Vad vill jag? Livet är så öppet att jag blir livrädd. Vad tusan ska man göra med livet? Allt jag vet är att det kommer bli helt annorlunda nu. Jag vet inte hur, inte om det blir bättre eller sämre, men annorlunda kommer det bli.


- "Fokus!"
- "I'm a camera"