fin morgon, eller vad man nu kallar det när man vaknar halv tolv. Jag gjorde faktiskt en kopp kaffe, med skummad mjölk till, för jag ville piggna till lite. Jag satte mig på balkongen och läste körkortsteori.

Inatt satt jag uppe väldigt länge och läste Robert Bolanos "De vilda dektetiverna". Många säger att han är en av de bästa i vår samtid, trots att han har dött. Men vilken bra bok det var. Jag läste nästan två hundra sidor i sträck även om jag började vid tolv och var dödstrött. Jag svalde första delen med hull och hår. Jag älskade de främmade miljöerna i latinamerika, poetsällskapets mystik och hur huvudpersonen strosar rundor i Mexico City och flyr från kafé till Kafé  med sitt skrivblock. Jag tycker om att känna igen de historiska personerna, efter min fördjupning i Mexicos historia i Historia B. Jag kände mig en aning allmänbildad när jag kände igen de olika presidentnamnen. Och att jag förstod när de pratade om "revolutionen".

igårkväll var ganska trevligt; jag och frida satt och kollade på småstjärnorna från 1996 och kände nostalgin flöda. Vi har sett den många gånger när vi var mindre. Man glömmer inte perukerna (vissa som inte stannar på huvudet) och hur otroligt usla vissa är på att mima, bakdansarna som gör fel hela tiden. Men vi ställde oss framförallt många frågor: Varför bjuder Agneta Sjödin på engelsk konfekt? Gillar något barn engelsk konfekt? Har TV4 blivit mutade av något engelsk konfekt bolag eftersom möblerna liknar engelsk konfekt och att engelsk konfekt sitter på väggarna? Tycker inte Agneta Sjödin själv att det är genomskinligt att VARJE GÅNG fråga ungarna hur de hittar sina utstyrslar så snabbt? Hur kan man inte gapflabba när man sitter i juryn och ska bedömma en femåring som mimar? Varför sitter det bara vuxna i publiken? Alla kan ju inte vara föräldrar till ungarna?

Dessa frågor lär vi aldrig få något svar på. Men de är ganska roliga att ställa.
Nu ska jag fortsätta med det jag måste göra. all kärlek på er och glöm inte äta era morötter.