Klockan är halv tio, men daggen ligger som ett täcke över gräsmattan. Dagg är så vackert.
Jag sitter här i det lilla köket i gäststugan och hade tänkt plugga samhällskunskap. Men! Jag har inga post-it lappar. Katastrof, med andra ord. Men köket är mysigt. Litet och gammaldags. Blommiga tapeter i gult, blått och grönt klär väggarna. Och det klär dem väl. Dennis ligger och sover sött i rummet bredvid. Vill inte väcka honom.
Jag skulle nog kunna leva så här. Trångt i ett gammalt gästhus, med massor av dagg utanför fönstret varje morgon. Och en utsikt över havet har vi ju också. Havet är helt stilla. Så vaggande och magiskt att titta på havet. Mina föräldrar kan göra det i timmar. Min mage kurrar, så snart är det dags för frukost. Jag gillar lugnet, för det är precis vad jag behöver just nu.