Jag har läst boken "Världens lyckligaste folk" av Lena Sundström (den gjordes även som dokumentär på tv4). En del tankar cirkulerade när boken var utläst. Jag skrev ner dem, och tänkte dela med mig. Den handlar om Danske Folkepartis framgång i Danmark.

Detta är beviset på den västerländska egoismen. Det gör ont att se ett land med så många liknelser gå mot den hatfulla avgrunden. Hur de blundar och går förbi de svaga, hur de tror att problem löses av att undvika dem. Men, hur många av dem hade kunnat möta en muslim och se in i deras ögon, och säga deras innersta mening? Hade de pratat en stund, kanske tagit en fika. Nej, men det gör man inte. Så fort massan blir personer kan man inte längre spotta på dem. För de ser Invandrarna som en massa, en snöboll som ska rulla över Danmark och ta allt danskt ifrån dem.

I boken beskriver Lena det som en fobi, och det är precis vad det är. Och, visst har vi hört hur man blir av med fobier? Har jag spindelfobi, så får jag gosa med spindlar en stund. Har jag islamofobi får jag gosa med några muslimer. Det vore minst sagt intressant att låsa in Jimmie Åkesson i ett rum med flera muslimer. Jag minns en artikel i Aftonbladet för ett tag sen, det var om en man som åkte till Rosengård, pratade med några killar där och gick sedan ut ur SD. 

Kanske är det inte svårare än så. Vi måste få in invandrarna i samhället. Vi ska inte isolera dem i egna samhällen. Vi ska inte stärka vi-och-dom känslan som skapas vid främlingskap. 

Lena pratar med en högt uppsatt Dansk Folkepartist i boken. Han klagar på slöjor och tycker de ska förbjudas. Han säger "om det bara är en bit tyg, så ta av den då" ungefär. Då gör Lena en snygg vändning och frågar honom om han ville bränna den danska flaggan. Det ville han inte. Jag tänker "men det är ju bara en bit tyg..."

Vilken enkel retorik man kan använda. Både SD och DF har enkel argumentation, den är lätt att se igenom, lätt att förutspå. De spelar på känslor och skräckpropaganda. Men vad är det som är så jävla bra med den västerländska kulturen? Jag ser tillbaka och tänker på Hitler. Ligger det i vår kultur att döda judar? Nej, men det är samma jävla logik. Jag tänker på KKK, och tänker, än en gång, är det i vår kultur att döda judar? (och även svarta) Det kan ju verka så när man ser på detta. Men det är ju inte så. Extremister finns överallt. Det gäller bara att skilja på människor och religion, på personer och massa. 

Tack för mig!