Ödet är en alldeles för stor del av våra förutsägbara liv. Vi läser horoskop för att få veta mer om vår framtid, träffar människor och tycker det säger ”klick” och kallar det ment-to-be. Sällan tänker vi på de stunder då vi mött folk som sipprar ut till ingenstans. Människor vi slutar tala med. Nej, naivt hoppas vi likt de antika grekerna att överheten ska ta över och styra våra hopplösa liv.
Där satt jag i en blå tågstol en molnig oktobermorgon. Vintern hade börjat smyga sig på och vinden bet lite mer obehagligt varje morgon. Jag satt och stirrade, fascinerad av en liten flicka i en rosa barnvagn. Flickan hade nyss upptäckt en ny snorkråka i sin näsa, en stor en. Det var en sådan situation då man inte vill titta men inte kan slita blicken ifrån det ändå. Jag hade absolut inga funderingar över ödet eller över kärleken. Jag var av den uppfattning av att jag tog varje dag som en kom, kärleken kanske skulle dyka upp någon gång. Allt jag funderade över var om den lilla flickan skulle smaka på den äckliga snorkråkan eller inte. Hon såg på den länge. Hon gjorde det. Jag fick kväljningar.
Hennes mamma, eller åtminstone kvinnan som verkade ha hand om flickan just då tryckte bara febrilt på tangentbordet och kollar på datorn oroat. Jag gissade att hennes nya stövlar kanske plötsligt blivit omoderna eller att blondinbella färgat håret brunt igen. För det var en sådan person hon såg ut att vara, och jag var fördomsfull och ung. Mitt emot mig sätter sig en ung tjej, kanske sjutton år. Precis som med den lilla flickan, så uppstod en situation som gjorde att det var omöjligt att inte titta på henne. Hon var så uppslukad av sin bok, att det var helt otroligt. Jag blev förbluffad. Hon reagerade inte när flickan började skrika, eller när konduktören gick förbi. Det är så otroligt bekvämt att kolla rakt fram, ögonen föll rakt på henne. Det var inte meningen att stirra. Jag liksom vilade ögonen på henne, bara. Denna tjej var fantastisk att vila ögonen på upptäckte jag. Hon stack ut på ett mjukt sätt. Hennes hår var inte söndersprejat eller plattat, det såg ut att bara ligga där fint, naturligt. På vissa ställen hade hårstråna en lite annorlunda vilja, men jag fann det fantastiskt fint ändå. Håret var mellanblont, på gränsen mot brunt. Det var ingen färg man efterfrågade hos frisören, utan bara naturlig färg. Hennes ögonbryn var buskiga och vilda. Snygg skulle jag aldrig kalla henne, kanske en smula söt om man tittar efter. Men det var något annat, med tjejen med den röda baskern på sned. Hennes ögon var stora och tillsammans med de bulliga kinderna hade hon ett flickigt utseende. Hon hade drag gjorde att hon liknande en docka. Jag syftar då inte på barbiedockor, utan små bebisdockor med mjuka drag och stora ögon.
Hon såg upp på mig plötsligt och jag bestämde mig för att inte kolla bort, för att göra ett litet experiment. Hon log lite smått, hon såg en aning obekväm ut. Hon återgick till sin bok. Hennes klädstil var ganska enkel och men en aning annorlunda. Hon bar en marinblå duffeljacka och pippiskor. Tåget stannade. Hon lyfte inte blicken från boken, men lyfte fötterna från marken och gick. Jag började klandra mig själv för att jag aldrig tar chanser, och att jag hade varit alldeles för fascinerad av tjejen för att bara se henne försvinna så där. Några sekunder senare var jag strax bakom henne, i en stad jag aldrig hade hört talas om, dessutom utan mitt bagage. Detta var helt oförlåtligt korkat av mig, det håller jag med om. Men för att lugna ner er läsare som oroar er för mig nu, så mår jag bra. Jag fick tillbaka mitt bagage senare. Nåväl, tillbaka till historien.
I hon stod fridfullt i rulltrappan och läste. Jag tog stora kliv upp för rulltrappan. Jag måste ju bemöta henne på något vis. Jag kan inte fega ur nu, nu när jag hoppat av på okänd ort. Jag stod precis bakom henne. Hon luktade som en blomma, jag kunde inte komma på vilken. Viol? Nej. Ros? Nej, inte det heller.. Vad heter de där vita, de som luktar så gott!? Hyacint heter den va.. Ja! Det gör den nog. Plötsligt försvann lukten, och rulltrappan tog slut. Jag höll på att trilla samtidigt som tjejen var långt framför mig. Jag sprang fram och petade henne på axeln. Hon vände sig lugnt om. Hon såg på mig kritiskt, fastän hon nog aldrig kunde se riktigt varken arg eller oroad ut. Hon hade ett naturligt leende i ansiktet. Jag krånglade med orden. Jag som alltid har så lätt för att prata om vad som helst. Jag som man ofta behövde hålla för munnen för och sluta lyssna på för munnen bara mal på. Nu står jag här helt ordlös. Mest för jag sakta började inse hur idiotisk jag varit som hoppat av tåget. Så jävla naiv är du, sa jag till mig själv.
”Vad heter du?” sa jag. Jag lät lugnare än jag faktiskt var.
”Nora”
”Fint namn”. Fast det tyckte jag inte. Kom och tänka på en klasskamrat som hette så när jag var liten, som vi kallade för Snora.
”Nora. Jag vet inte hur jag ska säga det här, utan att få det att låta så där äckligt klyschigt och smörigt, men det kändes som om det var ödet när jag såg dig idag, ödet att jag skulle springa efter dig. Därför sprang jag efter dig, hoppade av på fel hållplats och står nu här och dumförklarar mig. Det kändes rätt. Du är kanske inte den snyggaste jag sett.. Okej, det där lät kanske inte så bra. Du är speciell, helt enkelt. Egentligen undrar jag väl bara om du är singel?”
Nora log. Hon började skratta. Skratta väldigt mycket.
”Nej, jag är inte singel” Fick hon fram mellan skratt-anfallen. Jag hörde henne fnissa länge medan hon gick ifrån mig. Jag kände mig nu ännu dummare. Hade detta varit en film hade jag i varje fall på något mystiskt sätt fått mitt bagage med mig. Men nej, jag fick vänta i tre timmar på nästa tåg och fick tillbaka mitt bagage några dagar senare efter några samtal till SJ. Men, det blev i varje fall en fin liten berättelse, eller?

hittade Dent May på spotify, jag har försökt hitta honom där innan, men då fanns han inte. Men nu! Åh! Jag gillar verkligen den snubben! Ni måste höra! Det är så bra! Oh Paris gör mig glad i hela kroppen! Spattig rentav! Lyssna!

Så många utropstecken det blev i detta inlägget!

har fullkomligt fastnat för denna låten. perfekt för en mörk söndag

idag har jag gjort ungefär så lite som en människa är kapabel till. Jag börjar bli rastlös men orkar inte göra något. Dagens i-lands problem.

Jag borde plugga

Idag mötte jag en man, som log fast han grät.
Han var artig och hövlig och han log, fast ögonen ljög

Jag mötte en kvinna som talade öppet om sex.
Hon sa att erotik är vackert.
kanske har hon aldrig mött en jägare.
men ändå, blev hon skjuten.

En gång mötte jag en flicka, som sa att en man hade ägt henne en gång,
men att hon gjorde sig fri.
Men jag såg att hon fortfarande var bunden,
kopplet satt kvar.

Vi har knivskarpa läppar, som rotar fram och skär upp gamla sår bland bråten
HÖR MIG! Skriker vi med hesa röster
Vi dränker er med ord präktiga av vetskap, och ni mättas fort
men aldrig tröttnar vi på att hälla

För aldrig kommer någon kunna tysta våra livliga tungor.

Jag är inte så mycket för naket, men detta var ju något extraordinärt och ganska fantastiskt. Så häftiga bilder!
Jag fann Spencer tunik via den här bloggen. Jag rekommenderar att ta en titt på hans hemsida, den är riktigt häftig.

Jag tycker inte om sjukhus, fastän alla är snälla där. Det är långtråkigt och hemskt med alla nålar, slangar och makapärer. Skönt att vara hemma. Jag hoppas imorgon blir en bättre dag.

trött

bästa julkalendern någonsin, som jag sett i varje fall. Oslagbar

Min ilska över politikerna i Vellinge kokar. Jag kan inte ens lyssna på dem. Var tvungen att prata högt för mig själv. Främlingsfientlighet kallas det och inget annat. Jag såg debatt, två gubbar och två unga killar från Vellinge tyckte att de där ungdomarna faktiskt kunde placeras någonannanstans efter som de sagt nej. Varför de sagt nej? De svarade de aldrig riktigt på. För det mesta säger de bara "Det är fler kommuner som sagt nej". Men varför? Ta ert ansvar! Jag tänker på de stackars ungdomarna som kommer hit, vissa 13-14 år. De måste känna sig så jävla välkomna. De har flytt länge och har hemska minnen och många av dem har föräldra, syskon och vänner som dött i krig. Det är människor. De är inte några vilda djur som kommer och tar sönder vår idyll. vilken idyll? Ja, det vet jag inte. Men det verkar ju som vi tydligen har en sådan. Jag blir så arg.

Det känns som alla var på lars winnerbäck igår. Visserligen vet jag bara några stycken men ändå. Det känns ändå så. och jag var inte där. Jag undrar själv varför. Jo, jag bestämde mig för att inte gå, av rädsla för att jag skulle bli så besviken eftersom jag inte alls gillar den nya skivan. Men nu känner jag att jag sviker lars, hur fjöntigt det än låter. Som om han skulle bry sig. Men jag har varit på varenda turné sen jag gick i sjuan, så det känns som om jag fattas något när jag hör om turnén och inte har varit där. Man får väl gå ändå, kanske. Jag tror jag skulle bli arg på mig själv om jag inte gjorde det. Japp. Då får jag väl göra det då. Jag hade nog behövt lite Lasse.

En så förbannat snygg kvinna! Och en fantastisk sångerska! Lyssna på Spotify på She & Him, jag beordrar er.

ps. klippte mitt hår igår igen och råkade klippa av några av mina ögonfransar. Det var hemskt. Jag tror inte jag kommer klippa min lugg mer.. Vill inte bli ögonfranslös..

Jag är grymt uttråkad. Jag sitter hos Dennis som pluggar och jag har inget att göra. För en gångs skull har jag inte en bok i väskan, när jag faktiskt vill läsa. Jag har inte ens mitt skrivblock med mig. Jag har inga läxor jag kan göra för jag har inga skolböcker med mig. Konstigt. Jag vill bara göra något, för jag vet att jag kan och är ganska stressad. jobbig situation. Därför kan jag inte heller bara sätta mig vid tvn. Jag måste helt enkelt använda tiden.

det är snart helg i varje fall. Efter det börjar rå-pluggandet igen. Två pluggprov nästa vecka (och nationella).

(bild last.fm)

vinylspelaren knastrar och jag äter cashewnötter. Läser igenom sammanfattning på Jane Eyre. Verkar faktiskt vara en riktigt fin bok. En dag ska jag nog faktiskt läsa dne, men då på svenska. Engelska var nästintill omöjligt. Den är verkligen så där djupt romantiskt. Lite mycket för min smak kanske, men ändå. Faktiskt fint romantisk.

storm och regn är ganska fint ändå, så länge man kan vara inomhus. Och dricka en kopp té. Läsa en fin bok.

Nu ska jag fortsätta.

såg idag en bra film. Och nej, jag hade egentligen inte tid med det heller. Ta tag i ditt liv, kvinna! nu ska jag sova. godnatt på er.

handkerchief är förövrigt ett fint engelskt ord som jag upptäckte idag. Det betyder näsduk. Men det låter inte alls som om det gör det. Fint är det i varje fall!

önskar att jag hade tid med det här. Det har jag egentligen inte. Ska tvångsläsa jane eyre.
ps skola tar upp all min tid (i varje fall så mycket tid jag orkar) ds

Idag har jag tagit sprutan. Jag tvingade dennis att hålla mig i handen, och jag var nervös. Nålar gör mig inte glad. Men det var ganska snabbt över. Värre är att jag har ont i armen nu. Svårt att lyfta den. Inte så kul.   

Min pojke spelar blockflöjt med näsan och imorgon är det skola igen. Ungefär det viktigaste just nu.