All den där oron som gnagde, gnagde för ingenting.
"Bort bra, men hemma bäst" hör jag dem säga
Och någonstans i ditt vilda hår och bland alla omslutande bomullskyssar, fann jag en märklig känsla.
Tomheten var spårlöst försvunnen, dess existens var utsuddad ur böckerna och raderad från minnena.
Men någonstans väntar den på den dagen då läpparna tröttnar på att kyssas
och då virvelvindarna har ingen ork att blåsa.
Men idag finns tonvis med ork och oändligt med längtan.
Låt oss radera vår inre ensamhet
Låt mig ta med den hem

(Like no time passed, like this year was fast; I crawled right back in to you)



jag älskar dig

(vi klarade det. Vi klarade det. VI KLARADE DET. )