en beige fredag publicerar jag en gammal dikt
yrar runt bland gamla meriter
ser välpolerade pokaler och ett flertal medaljer
skrika om min potential
prestationsångest
Har man lyckats en gång
måste man göra det igen
folk såg upp till mig
folk såg ner på mig
men nu syns jag inte alls
en skugga av det själv som
stod bredvid dig
Skryt om dina bleka meriter
om prov, betyg och sånger du en gång kunde skriva
Men vart tog orden vägen?
Jo, de rymde från dina ångestfyllda fingrar
Nu springer du tomhänt över raderna
samma sönderspelade visa
men jag kunde ju,
jag kunde ju känna
Kommentarer
Trackback