Nu byter jag spår för ett litet tag för att försöka följa någonslags dröm: Att bo och leva i ett det stora britannia. Jag har därför valt att läsa engelska denna terminen som en förberedelse för att söka in till studier i Storbritannien, men även om jag inte kommer in vill jag ta mitt pick och pack och åka dit. För ett tag i varje fall.

Men jag insåg inte förrän jag kom till introduktionsmötet idag vilken resa jag ska åka. Från att ha läst flummiga (oftast) böcker om samhällsfenomen och begrepp så ska jag nu nöta in engelsk grammatik, fonetik och glosor. När jag hörde predikatsfyllnad så kände jag en liten rysning längs ryggraden. Jag hatade ju satsbyggnad på gymnasiet.

Men dock var jag trots allt ganska bra på det, så jag hoppas någon kunskap ligger kvar och skräpar någonstans.

Verkar förövrigt som en hetsig kurs. Massvis med salstentor, jag som inte skrivit en salstenta hitills. Bara hemtentor, när man får titta i boken och analysera istället för att kunna kunna kunna. Men nu är det ändring på det. Och det kanske är för det bästa.

Det där med samhällsfenomen lyckades jag ju inte riktigt greppa och har lite tappat mitt självförtroende för. Sånt gör underkänt med en. Jag känner mig lite dummare, som att jag blivit av med en del av min hjärna. Jag känner mig också några cenimeter kortare.

Men jag kommer väl växa igen och hitta nya hjärnbitar att använda (mer hjärna får man väl inte).

Nu ska jag gå och affischera inför lördagens heartland - veckans stora höjdpunkt. Annars ska jag försöka fixa uppsatsen samtidigt som jag läser denna hetsiga engelska kurs. Men det måste ju bara gå.

Glöm förresten inte att titta in på Heartlands tumblr. Det är fina bilder från klubbar och våra fina flyers och affischer. Fint även för den som inte har varit eller kan gå på heartland.

Nederlaget är ett faktum och mitt självförtroende har rasat ner till avgrunden. Det är bara att ta tag i skiten igen och fixa det, jag vet det. Men förnedringen och nederlaget jag känner går inte att fixa. Jag skäms så mycket. Så himla mycket.

Jag känner mig korkad, klumpig och ganska värdelös.

Det var dagens känslor. Morgondagens kommer nog vara den samma.

Nu har livet skitigt sig riktigt ordentligt.

Efter månader av stress inför jäkla uppsatsen så är domedagen imorgon. Och det känns som den inte kommer hålla, efter att ha hört om de andras uppsatser. Vilket nederlag i så fall, jag som hitills klarat mig utan ett enda underkänt under min universitetstid.

Jag har anmält mig till fel kurs, en halvfartskurs i engelska istället för en helfart. Ärligt så var det bara ett stort klumpigt misstag, som jag tror nästan vem som helst hade kunnat göra. Men det vill jag absolut inte läsa, så nu vet jag inte vad jag ska läsa. Fick göra senanmälan och har inte fått svar.

Försöker som en galning att nå någon jäkla studievägledare men som vanligt har de de mest mysko arbetstider som finns. Går ej att nå. Den ansvariga för engelska kursen är såklart sjuk.

Om det inte finns platser på engelskan får jag spendera nästa vecka med att leta upp någon kurs jag kan vara på.

Jag är trött och sliten efter veckor av hårt jobb, och jag saknar min pojkvän.

Sammanfattning: skolan strular och livet är skit precis just nu.

var bara tvungen att avreagera mig lite. Allt kommer nog ordna sig. tror jag.