Man kan ju undra om jag har för hobby att skapa nya bloggar. Antagligen inte, men ändå.

Jag spelade på sydskånskas sommarfest. Atmosfären var tät av konversationsmoln och alkoholen höjdes till taket.
Då skulle jag spela. Då stämningen var på topp.
Jag slog mig ner vid min lilla keyboard. Jag försökte förklara att jag skulle dra ner stämningen lite med mina lugna pianolåtar. Jag satte igång. Darrig och en aningens full. Jag har aldrig förr spelat full.
Fick något i halsen första låten, hamnade i skarven på den andra  och spelade helt fel på den tredje. Värsta framträdandet någonsin.
Ändå, när jag klinkade ensamt med högerhanden på "short-haired ballerina" upptäckte jag att det var helt tyst. Atmosfären var tom på konversationsmoln. Himelen var öppen.

Jag fick stående ovationer och fick spela extranummer. Möttes av tårögda ögon och mållösa tungor. Människor som stammade fram meningar om att jag måste ta tag i det här. Det där är för bra för att inte göra något åt. Skit i skolan och satsa på musiken, för tusan.

En sa, "det kändes som att man en dag kommer titta tillbaka och tänka " jag såg HENNE"".

Detta och mycket annat gjorde att jag bestämde mig för att satsa på musiken igen. Försöka skriva mer musik, spela mer, våga mer. För jag är visst bra, jag är visst speciell.

Därför har jag skapat en musikblogg. Den heter short-haired ballerina efter mina låtar, och där kan man få följa mina fotspår in i någonslags musikdröm. Allt är bara drömmar antar jag. Men jag måste försöka. Jag skulle hata om jag aldrig försökte

Bloggen: http://www.shorthairedballerina.blogspot.com