nya år kommer och går
Tiden börjar verkligen gå för fort nuförtiden. Känner mig som mamma eller någon annan 35+ som liksom tycker åren rinner genom fingrarna. Årets största grej är att jag skaffade mig en fin pojkvän och att jag reste till Storbritannien två gånger. Annars fortsatte jag yra runt i Lund och till hösten fick jag bli förman på Heartland - också en grej som gjort året väldigt roligt. Annars känns det mest som att det var ett bekvämt år, vilket gör mig lite uttråkad. Kliar i fötterna.
Vid nyår nästa år ska det inte göra det.
jul och sånt
Min nya bild att kolla på när jag uppsats-stressar. Fungerade det för britterna under andra världskriget, funkar det för mig. TYP.
Har haft en trevlig och typiskt vuxen julafton. Känner mig nöjd med det faktiskt. Man behöver inte lika mycket småskit (behövde man det någonsin?) som när man var liten. Jag har så mycket saker ändå. Jag vill mest hänga hemma och slappna av med familjen.
Jag får ändå inte den där julpirr-känslan mer. Fattade inte att det var jul förrän jag åt julmaten igår, ungefär.
Idag spenderar jag dagen med att hålla på med uppsatsen och lyssna på smith westerns "Dye it blonde". Den är det perfekta juldags-pluggande-soundtracket. Håller mig nog borta från alla juldagsfester och sånt som alla andra år. Jag har inget kul att hemvända till.
Förresten, take a hint.
Hur.svårt.ska.det.va.att.förstå.
En ny kvinna
Har klippt mig samt shoppat idag. Jag är som återuppstånden från uppsats-döden. Som förövrigt fortsätter i helgen och några veckor framåt. men passade på att leva lite nu.
Ångest för framtiden
Ibland känns det som att alla andra gör något. Något de älskar, något de brinner för OCH de är jävligt bra på det.
De gör till och med saker jag älskar, men som jag inte verkar vara bra på. Alla andra vet vad de vill och tar på sig saker och klarar av det. Men inte jag.
Jag är för mesig för att göra något av allt jag vill göra. Gör allt halvhjärtat fast jag helhjärtat hatar att göra saker halvhjärtat. Varför tror jag inte på mig själv? Varför ger jag upp på mig själv och min kapacitet?
Varför gör jag inte saker jag gillar? Varför spelar jag inte mer musik? Varför läser jag inte mer böcker? Varför skriver jag inte längre?
Jag vet väl varför, tiden har försvunnit. Men vad tusan lägger jag min tid på? Skola och nationsgrejjer. Och festande.
Jag ska nog dra ner på det tror jag. Så kanske jag slipper ångesten för framtiden.
Några tankar från bäddliggande Nellie som är magsjuk. Då kommer man på sånt. Att man inte gör det man bör göra.
Är dock mitt uppe i frenetiskt uppsats-skrivande om malmös kommunala skolpolitik. Det är faktiskt roligt. Men stressigt. Såklart.
Hoppas jag får tid för annat snart. Eller rättare sagt, hoppas jag styr upp mitt liv och TAR mig tid till annat. Det är sånt man har nyårslöften till har jag hört?
