så nu är flickrummet utplockat, lite av det i varje fall. Imorgon bär det av. Hitills älskar jag Lund så mycket. En så fin stad. Älskar att traska runt där. Jag längtar till att känna mig hemma där, till att bli lite vardagligt van vid allt. Vid universitets studier. Vid människorna.

jag och dennis gjorde en mycket effektiv shopping runda i malmö. Jag lyckades köpa det jag behövde; ett par skor (keds på rea för 99:50) och byxor (2hand 179 :- för jeansen (på bilden ja) och 98:- för ett par andra byxor) samt så fick jag hem den är här blusen. På något vis. Jag som är fattig. Som tur väl var den inte dyr.

idag är sista kvällen jag bor hemma. Hemma hos min mor och far i lilla osby. Det är ju helt galet och går inte att greppa. imorgon så ska jag flytta ihop med någon jag inte känner.

okej. ganska ointressant inlägg detta kanske. Bättre ska det bli. Kanske.

Vi traskade bort till Kafé Verum som är ungefär världens mysigaste ställe.

Vi fick dock vänta lite, för de hade inte öppnat än. Vi satt och njöt lite av det fina vädret och pratade lite politik.



vi åt köttbullemackor och drack té. Sedan gick vi upp på ovanvåningen där det fanns mer fina saker till salu.


bland annat denna magiska hatt! Den fick dock inte följa med hem.

sen hittade jag drömsoffan till mitt nya rum, här gör stina lite reklam. den säger "Kom och sitt" typ. Fint. kanske ska sälja den till Kafé Verum så de kan använda den som reklam.

Sedan så begav vi oss åt skilda håll, efter en mycket mysig dag med mycket prat. Så trevligt att bara träffas sådär.
Två saker kom med mig hem, som jag lägga upp en annan gång.

första dagen i skolan imorgon. helt sjukt. nervis.

jojomensan. fin grej det dära. Även om det inte skulle vara någon politik där kom vi och dansade för socialismen. Nja, vi dansade nog mest för att vi ville. Lars Winnerbäck var en annan man än den jag dyrkat för några år sedan, nu styrs han av synthar och gubbrockiga elgitarr-solon. Bläsch. Men skoj ändå. Skoj att vara någonannanstans och göra något annat.

innan var det valupptakt med Mona som talare, det var mycket trevligt. 1500 vandrade in igenom Landskrona sjungandes på arbetarvisor, (vissa nynnandes, vissa tar ju bara inte i!) och protestskrik.


innan alltihop ovan, en vecka innan, så såg vi efterklang. Fasen vad fint det var. Väldigt bra liveband.

imorgon ska jag träffa Stina i Hässlehålan. bara sådär. Så trevligt men underligt, att hon är så nära. Kanske borde jag sluta tjata om det, men ändå. Så skönt. Kommer finnas anledningar att komma hem i höst.

annars kan jag inte komma på så många

åhå jag spelar och sjunger och skriver och vill bara vara kreativ tills fingrarna blöder. Så längesen det var jag kände så. Men det är skönt. Synd bara att jag mitt inspelningsprogram inte vill fungera.

Dagens musik; albumet "oh you're so silent Jens" med Jens Lekman.

Jag känner mig väldigt kreativ men mitt huvud är tungt och jag är dödstrött. Känner mig sjuk. Konstigt att det kommer över mig direkt när jag blivit ledig. Tror jag ska lägga några timmar med att försöka skriva lite musik ändå, för det var så längesen och jag är så sugen.

Någonstans är jag sugen på att gå ut och yra, men jag har inte ork. Inte idag. Jag kommer ha tid att yra snart. Snart flyr jag till Lund. Snart är jag härifrån.

åh så mysigt (om man tar väck lite falsksång (och falskvissling, hur kass får man vara?)
men gärna en jens lekman som spelar för mig, en liten privat spelning. Kanske jag och mina närmsta eller så.

du sa liksom aldrig nej, du sa bara inte ja.

(släpp det)

jag känner sådan längtan till skolan när jag åker till jobbet och ser pendlarna med sina skolväskor. Jag kollar på videos från våra uppträdanden med skolan och längtar tillbaka, försöker glömma stressen och vissa av människorna. Ändå vill jag inte alls tillbaka dit egentligen. jag är klar.

Mina tankar genomsyras nu av en sak; valet. varje andetag, varje ord. Helt sjukt. Allt är bara valet nu. Måste satsa. Måste vinna. Socialdemokratin - Framtidsgarantin.

fina sommardagar med Stina arrhenius som nu flyttar mycket närmre mig. Nu är hon bara 3,7 mil från min gamla hemstad Osby (så konstigt att säga, men jag har ju snart ett nytt hem. Detta är då min gamla hemstad)

Det verkar som att alla flyttar härifrån. Flyr härifrån är nog mer rätt term. I mina tankar har jag redan börjat packa. Snart kommer jag bo med någon jag inte känner, på ett ställe jag inte känner. Det är så främmande att första gången i livet faktiskt göra något helt själv, kanske är det tragiskt att jag inte gjort det förr. Det är nästan som att börja sexårsgruppen, och man vill verkligen inte att föräldrarna ska lämna en där med en massa främlingar. Men nu ska jag klara mig själv och vara vuxen. Jag blir lite skrämd av att vara vuxen. Det känns som jag väntat på att bli det hela livet men nu när man är där känns det som att det gått så förbannat fort. Inte för att det var bättre förr, det är faktiskt bäst nu och verkar som att det blir bättre. Allt det där skrämmande bara pirrar i min mage, och jag längtar och fruktar. Det känns som att börja om igen, som om att börjar skriva i ett nytt skrivblock och de andra kan jag lägga i en gammal byrålåda och slippa röra.

det här har jag sysslat med under veckan i Strömstad.

ps. jag är personen som håller i den lååååånga banderollen som har hatt.

Festivalet var svinroligt, lerigt, lärorikt, sångfyllt och en upplevelse för livet. Jag har lärt mig massor. Jag är beredd inför valkampanjande. Jag har förståss knappt någon röst kvar efter demonsterande och allsångssjungande, men jag ska kämpa ändå. Nu gäller det, rösta rätt rösta rött!