En spotify spellista med musik som kommer följa med mig ut på äventyr.
Här

men såklart, följer många fler med, som inte finns på spotify,. Men här får ni ett smakprov.


(Bilderna ovan är tagna under min visit i kalmar. Tyvärr fick jag ingen smickrande bild på den sköna emma, men en annan gång kanske! Mamma har klippt mig. Från början var jag mycket missnöjd, men börjar vänja mig.. De vackra kopparna är från stugan.)

Imorgon åker vi, det känns helt oförstårligt nu, och väldigt långt borta. Men imorgon bär det av! Man kan följa vår resa på twitter.com/stinaochnellie om man är intresserad.

Nu måste jag organisera ipoden och packa klart. Nervöst, pirrigt men så förbannad spännande.

Är det inte typiskt, att när man planerat och sett över varje detalj, plötsligt känner hur ögonen tåras och allt krymper ihop till en knytnäve i magen, för ynka tre veckor? Vi har ju varit ifrån varandra så länge, ändå fruktar jag det så. Kanske ska det helt enkelt vara så. Men när jag står här och packar väskan, känner jag plötsligt att det vore skönt att vara hemma och bara bo i Dennis famn istället, Europa, vad ska jag där och göra?

Sedan kommer jag ihåg alla mornar jag gått upp och åkt tåg, för att jobba, för att få åka. Då jag alltid haft i tanke; kom ihåg vad du gör det här för. För tågluffen. Och nu sitter jag här och vill vara hemma. Är det inte typiskt? För jag vet, att jag egentligen inte vill vara hemma. Jag vill bara vara med Dennis, som jag alltid vill. Nej nu, nu ska jag sluta tramsa och packa vidare. Jag får inte vara sånn här, inte nu. Jag har inte fått nått utbrott innan, jag har varit helt lugn och bara glad och uppspelt. Men nu, nu kommer attacken. Jag behöver min Dennis. Det är farligt, riktigt farligt. Det är helt sinnessjukt vad man kan älska någon.

ps. jag är sjukt nervös. ds.
Men snälla, väck med stenen i magen, någon som har ett tips?

Impulsivshopping är både den bästa och den sämsta. Köpte två par shorts och ett par skor (skorna till Dennis) för trettio svenska kronor. Skorna är antagligen för små, men någon med ca storlek 41, kan man kanske sälja dem till? Fina var dem i varje fall. Shortsen var också mycket fina. Ett par randiga, ljusblå och vitt och de andra marinblå. Det dåliga är väl att jag inte alls har figur för dem, ser lite ut som jag har blöja på mig. Men jag gillar dem ändå, i varje fall framifrån. I varje fall för tio kronor stycket.

Ångest. Jobb. Tomt. Men jag längtar som en galning och är full av nervositet. Lite kodat där, kryptiskt som jag är. Men jag ororar mig även om livet går väl, för det finns alltid saker att grubbla och oroa sig över. En ovana jag har.

All kärlek

Klockan har slagit midnatt, och jag är inte trött även om jag behöver tvinga mig själv att sova nu. Nätter då jag sover ensam, vill jag vara vaken tills fåglarna kvittrar och tidningsbilen kommer. Men, eftersom att jag ska ta åtta-tåget imorgon är det inte så lämpligt. Istället försöker jag fundera på allt det fina i livet, för det är mycket, alldeles för mycket, överväldigande mycket. På lördag far jag och Stina och erövrar Europa, innan dess så lever jag mest i föreberedelse och med min fina Dennis nära till hands. Helst så nära det går.

De senaste dagarna har jag varit ledig, jag har grävt ner fötterna i sanden, läst Gogol, gått på marknad (inhandlat fler böcker: Doktor Glas (Söderberg), Brott och straff (Dostojevskij), Män kan inte våldtas (Märta Tikkanen), Sagor för barn över 18 år (Tage Danielsson) och sist men inte minst Sofies Värld (Jostein Gaarder) som en liten present till Dennis), improviserat stämmor, osv osv.
Jag har köpt mitt interrailkort, och det ser både skrämmande och härligt ut. Äventyrligt.

Nu ska jag samla energi inför mina sista jobbdagar. All kärlek på er.

Nu tänker jag bjuda på två fina dikter, som Dennis skrivit, för de är så förbannat fina, så fina att jag önskar jag skrivit dem.
Läs och njut.

"Nellie

Dagar med väder som idag, behöver man lite monty python som piggar upp.

 Mycket politik på senaste, så jag tänkte bjuda på en gammal favorit, Leonard Cohen "Chelsea hotel #2" Skriven till Janis Joplin. Helt enkelt vackert. En fin inledning också, hans röst är så där skrovligt mjuk, lite som en spikmatta skulle jag tro, så där avdomnande på ett skönt vis. Låten är helt enkelt poesi, lyssna på spikmatterösten och njut av den underbara texten.
Men lyssna gärna på originalet, för den är ännu bättre. Den finns på spotify.
För er som inte gilar det, så tänker jag bjuda på en cover av Regina Spektor också. Väldigt bra den med.

KD tycker att vi ska ha ett abortregister, det är deras senaste förslag för att skrämma bort alla från abortklinikerna.
Varför då kan man undra? Jo, för att register väcker lite "olustkänslor". Jag tycker bara det känns bakåtsträvande och idiotiskt att ha ett sådant, varför peka ut kvinnorna på det viset?  Det känns faktiskt bara onödigt. Vi har människor som det räcker på jorden, vill de inte ha ungar, så låt dem slippa. Det är väl bättre att man får önskade barn?

Jag tycker allvarligt talat att ett sådant här förslag är slöseri med tid, har regeringen inget annat att göra, som kanske är lite viktigare än ett register som ska väcka "olustkänslor". Det har ju ingen större funktion egentligen! Mer än att man ska skämmas, som kvinna. Och varför ska vi skämmas? För att vi nekar ett barn vi inte ville ha? Kanske inte ens kunde ta hand om? Kanske till och med blev våldtagen? Måste dessa kvinnor skämmas mer, än vad de antagligen redan gör?

Litauen har nyss sagt ja till en väldigt skrämmande lag. Den innebär att man inte får tala positivt om homosexuella till barn under arton. Inte bara det, man får inte heller tala positivt om spel, dålig hygien, dåliga matvanor, hypnos mm. En inskränkning av yttrandefriheten och diskriminering av homosexuella. Man får alltså tala dåligt om dem, men inte bra. Ingen information ska barnen få i skolan om hbtpersoner. Även jag, som heterosexuell, känner mig kränkt.

Jag hoppas Reinfeldt, som nu är ordförande i EU, tar krafttag mot det här. Det är ett brott mot mänskliga rättigheter och Diskriminering! Det är inget EU är för, vad jag vet.

Sådana här saker gör mig glad att leva i Sverige. Jag kan propagera för homosexualitet hur mycket jag vill utan att bli straffad. Det är skönt. Visst känns det konstigt att det skulle vara tvärtom? De är ju för tusan människor. Jag mår nästan illa.

Det är bara helt odemokratiskt, och kränkande. Borde det inte bryta någon av deras diskriminerings lagar, tycker man? Nej, för de har inga diskrimineringslagar mot homosexuella (om jag uppfattade rätt, jag vill inte lova något dock)

Detta är skandal. EU, reagera, NU! Så här kan vi inte ha det i 2000-talets Europa. Håller ni inte med?

Mer jämnställdhet och kärlek i världen!


Läs mer här:
Aftonbladet
DN

---

 

Kvav värme, sand, skratt, målbrottsprat, allmänt prat, kyssar, jobb, längtan och stress fyller mina dagar. Lugnet är borta, jag saknar det en aning, men njuter av att alltid vara påväg. Det är skönt på något vis, att aldrig stanna upp och tänka.
Jag vill inte tänka efter, jag vill bara njuta. För jag är lycklig. Så där att det känns i kroppen, på det klychiga viset. Hur klychigt det än må vara så är det så. Jag har fina vänner, fin familj och en helt otroligt fin Dennis. Förutom all stress, med alla saker jag vill hinna med så är livet felfritt. Och snart, är jag och stina på resande fot runt i vårt Europa. Jag längtar.

Ett litet avbrott blir det nu. För jag fyller mina dagar med så mycket, att internet och datorer hamnar långt ner bland prioriteringarna. Men ni får istället njuta av lite fina bilder från Gilmore girls.

Förresten, har jag tänkt på en sak. Man brukar ju säga till folk som gör som alla andra att "om alla hoppade från ett stup, skulle du också göra det då?" När jag tänkte efter lite, så blev svaret ja. Hade alla i hela världen hoppat, hade jag nog också gjort det för att slippa vara ensam kvar. Det hade ju inte varit så roligt

nog med funderingar. So long

Vid fel ände av regnbågen, slutar det aldrig att regna.
Vi sköljs ur tills vi är rena, så vi kanske glömmer smutsen som täckt oss så länge.
Men vid fel ände av regnbågen, väntar nätter att frukta.
Även om vi har nätterna kvar, kväver kvällarna dig
och de kommer strypa dig snart.
Jag väntar på en domedag, sneglades mot regnbågen
snart finns den inte kvar.

Telefonen är stum.
Jag kan inte få den att prata,
kan inte få dig att prata.
Vi är i obalans, du i ovetskap och jag i ilska.
Men det kommer du aldrig förstå,
eftersom telefonen är stum
och det tänker jag låta den vara.

Det tror jag att du vet om. Inte för att det spelar någon roll. Allt har sin tid, vi hade vår. Men jag saknar ibland, inte på något efterhängset förföljelse vis, utan bara rentav: Jag saknar dig. Jag vet inte riktigt vad jag saknar med dig. Det är bara så det är. Konstaterat. Jag antar att poängen är att jag tänker på dig. Men jag antar att du vet det också. Inte för att det spelar någon roll

Köpte en Nationalteatern skiva på rea. Den går varm nu. Nostalgi, fast jag inte ens levde då. Kult, tror jag det kallas. Och jag älskar det. Dikter kommer snart.