Ja, vilken måndag. Måndag, måndag. Längtar redan tillbaka, till rusande tåg och nya ansikten. Allt är så mediokert i jämförelse. Även om en kväll framför tvn är så skön, är äventyrslusten där och spökar. Idag satt jag och kollade på ett tvprogram från Scotland och saknade skottarna. Dialekten fick mig att minnas. Långa nätter, långa promenader och långa långa samtal. Ändå gick allt så fort.

ps. Hatten och jag, det är livet nu. Vi älskar varandra.

Livet rullar nästan på förbi, man vill inte stanna upp och peka ut felen. De är få, men de kan bli irriterande. Därför stannar jag inte upp. Jag rusar in i sånger, melodier, böcker, debatter, politik, religion, allmänt skola och rakt in i min Dennis. Därför är jag en aning frånvarande, antar jag. Snart är jag nog tilbaka. Har mycket i huvudet, men jag har aldrig tid att skriva ut det nu.
Tillbaks till jazzen och gossen

förresten, var resan helt magisk. Bilder kommer väl så småningom, några åtminstonde.

all kärlek