Uppdate
Jag vet att jag aldrig uppdaterar här, men det är för att jag har flyttat. Faktiskt både fysiskt och nätmässigt.
Flyttat hem till päronen i gråa osby för ett tag, för att leva vardagsliv med jobb, laga mat och städa. I september drar jag dock till London med Anton, min vän och f.d heartlandkompanjon. Det kommer bli fint.
Nätmässigt har jag ordnat mig en hemsida. Den är fortfarande lite kaos och jag är inte helt nöjd. Saknar faktiskt bloggformatet, fast det var det jag ville ifrån. Konstigt va? Ska försöka ordna det.
Där kommer jag blogga ifrån London, för nu är mitt liv ändå inget roligt. Är receptionist och svarar i telefon, men läser mestadels och läser londonbloggar.
Håller på att förfina mina låtar och spela in dem. Sen ska ni få höra. Jag har övertalat mig att jag är bra.
hemsidan är förövrigt http://www.kissmestupid.se
men ha lite tålamod, så kommer det bli superfint där tror jag. Än så länge förstår jag inte wordpress riktigt och så, men har hjälp av min käre pojkvän.
Har tänkt att bli lite mer seriös bloggare, får se hur det går med det. Har ju gått sådär förut, om man säger så.
Det var allt för idag. Ses någon gång!
I put my love in a heart shaped box for you.
Drömmer mig bort som jag alltid gör men nu planerar jag också. Fast mest försöker jag plugga, få allt ur vägen. Allt som typ stoppar mig från att vara så där glad jag alltid brukat vara. Fast jag vet ju faktiskt varför det är så. Men snart så är det över tänker jag. Det är typ jätte skönt.
Jag har gjort en spotifylista med sockersöta indiepoplåtar som gör en varm i hjärtat. Funkar varje gång.
socker-pop heter den.
God help the girl
Vintern är så kall så jag måste köpa byxor, max har fyllt 25 år, jag pratar mest engelska och längtar bort till främmande vidder.
Saker faller sönder och det är fortfarande massor med motvind men känns lite bättre nu trots allt.
mitt liv har varit drama drama drama ett tag men nu så ska jag flytta och då blir det bara jag. Ingen drama då.
Antar att det är flytten som gör mig glad, ska bli så skönt att få bo själv, få ner mitt finfina elpiano (<3), få nya (läs: farmors gamla) fina teakmöbler och ensamhet, den där bra ensamheten (hoppas jag).
Sen har jag världens bästa föräldrar. Fan vad bra de är. Helt jäkla sjukt. Pris borde de få.
Nu ska jag åka till malmö med min kille och äta god mat, sånt förtjänar vi, men mest han.
Att färdas från övergripande samhällsfenomen till engelsk grammatik
Nu byter jag spår för ett litet tag för att försöka följa någonslags dröm: Att bo och leva i ett det stora britannia. Jag har därför valt att läsa engelska denna terminen som en förberedelse för att söka in till studier i Storbritannien, men även om jag inte kommer in vill jag ta mitt pick och pack och åka dit. För ett tag i varje fall.
Men jag insåg inte förrän jag kom till introduktionsmötet idag vilken resa jag ska åka. Från att ha läst flummiga (oftast) böcker om samhällsfenomen och begrepp så ska jag nu nöta in engelsk grammatik, fonetik och glosor. När jag hörde predikatsfyllnad så kände jag en liten rysning längs ryggraden. Jag hatade ju satsbyggnad på gymnasiet.
Men dock var jag trots allt ganska bra på det, så jag hoppas någon kunskap ligger kvar och skräpar någonstans.
Verkar förövrigt som en hetsig kurs. Massvis med salstentor, jag som inte skrivit en salstenta hitills. Bara hemtentor, när man får titta i boken och analysera istället för att kunna kunna kunna. Men nu är det ändring på det. Och det kanske är för det bästa.
Det där med samhällsfenomen lyckades jag ju inte riktigt greppa och har lite tappat mitt självförtroende för. Sånt gör underkänt med en. Jag känner mig lite dummare, som att jag blivit av med en del av min hjärna. Jag känner mig också några cenimeter kortare.
Men jag kommer väl växa igen och hitta nya hjärnbitar att använda (mer hjärna får man väl inte).
Nu ska jag gå och affischera inför lördagens heartland - veckans stora höjdpunkt. Annars ska jag försöka fixa uppsatsen samtidigt som jag läser denna hetsiga engelska kurs. Men det måste ju bara gå.
Glöm förresten inte att titta in på Heartlands tumblr. Det är fina bilder från klubbar och våra fina flyers och affischer. Fint även för den som inte har varit eller kan gå på heartland.
Underkänt
Nederlaget är ett faktum och mitt självförtroende har rasat ner till avgrunden. Det är bara att ta tag i skiten igen och fixa det, jag vet det. Men förnedringen och nederlaget jag känner går inte att fixa. Jag skäms så mycket. Så himla mycket.
Jag känner mig korkad, klumpig och ganska värdelös.
Det var dagens känslor. Morgondagens kommer nog vara den samma.
skolstrul
Nu har livet skitigt sig riktigt ordentligt.
Efter månader av stress inför jäkla uppsatsen så är domedagen imorgon. Och det känns som den inte kommer hålla, efter att ha hört om de andras uppsatser. Vilket nederlag i så fall, jag som hitills klarat mig utan ett enda underkänt under min universitetstid.
Jag har anmält mig till fel kurs, en halvfartskurs i engelska istället för en helfart. Ärligt så var det bara ett stort klumpigt misstag, som jag tror nästan vem som helst hade kunnat göra. Men det vill jag absolut inte läsa, så nu vet jag inte vad jag ska läsa. Fick göra senanmälan och har inte fått svar.
Försöker som en galning att nå någon jäkla studievägledare men som vanligt har de de mest mysko arbetstider som finns. Går ej att nå. Den ansvariga för engelska kursen är såklart sjuk.
Om det inte finns platser på engelskan får jag spendera nästa vecka med att leta upp någon kurs jag kan vara på.
Jag är trött och sliten efter veckor av hårt jobb, och jag saknar min pojkvän.
Sammanfattning: skolan strular och livet är skit precis just nu.
var bara tvungen att avreagera mig lite. Allt kommer nog ordna sig. tror jag.
nya år kommer och går
Tiden börjar verkligen gå för fort nuförtiden. Känner mig som mamma eller någon annan 35+ som liksom tycker åren rinner genom fingrarna. Årets största grej är att jag skaffade mig en fin pojkvän och att jag reste till Storbritannien två gånger. Annars fortsatte jag yra runt i Lund och till hösten fick jag bli förman på Heartland - också en grej som gjort året väldigt roligt. Annars känns det mest som att det var ett bekvämt år, vilket gör mig lite uttråkad. Kliar i fötterna.
Vid nyår nästa år ska det inte göra det.
jul och sånt
Min nya bild att kolla på när jag uppsats-stressar. Fungerade det för britterna under andra världskriget, funkar det för mig. TYP.
Har haft en trevlig och typiskt vuxen julafton. Känner mig nöjd med det faktiskt. Man behöver inte lika mycket småskit (behövde man det någonsin?) som när man var liten. Jag har så mycket saker ändå. Jag vill mest hänga hemma och slappna av med familjen.
Jag får ändå inte den där julpirr-känslan mer. Fattade inte att det var jul förrän jag åt julmaten igår, ungefär.
Idag spenderar jag dagen med att hålla på med uppsatsen och lyssna på smith westerns "Dye it blonde". Den är det perfekta juldags-pluggande-soundtracket. Håller mig nog borta från alla juldagsfester och sånt som alla andra år. Jag har inget kul att hemvända till.
Förresten, take a hint.
Hur.svårt.ska.det.va.att.förstå.
En ny kvinna
Har klippt mig samt shoppat idag. Jag är som återuppstånden från uppsats-döden. Som förövrigt fortsätter i helgen och några veckor framåt. men passade på att leva lite nu.
Ångest för framtiden
Ibland känns det som att alla andra gör något. Något de älskar, något de brinner för OCH de är jävligt bra på det.
De gör till och med saker jag älskar, men som jag inte verkar vara bra på. Alla andra vet vad de vill och tar på sig saker och klarar av det. Men inte jag.
Jag är för mesig för att göra något av allt jag vill göra. Gör allt halvhjärtat fast jag helhjärtat hatar att göra saker halvhjärtat. Varför tror jag inte på mig själv? Varför ger jag upp på mig själv och min kapacitet?
Varför gör jag inte saker jag gillar? Varför spelar jag inte mer musik? Varför läser jag inte mer böcker? Varför skriver jag inte längre?
Jag vet väl varför, tiden har försvunnit. Men vad tusan lägger jag min tid på? Skola och nationsgrejjer. Och festande.
Jag ska nog dra ner på det tror jag. Så kanske jag slipper ångesten för framtiden.
Några tankar från bäddliggande Nellie som är magsjuk. Då kommer man på sånt. Att man inte gör det man bör göra.
Är dock mitt uppe i frenetiskt uppsats-skrivande om malmös kommunala skolpolitik. Det är faktiskt roligt. Men stressigt. Såklart.
Hoppas jag får tid för annat snart. Eller rättare sagt, hoppas jag styr upp mitt liv och TAR mig tid till annat. Det är sånt man har nyårslöften till har jag hört?
Flickrummet
åkte hem till Osby-lugnet för lite kurering. Fick mat på bordet, bäddad säng och en stor TV att titta på.
Det är så skönt att landa här ibland. Det är alltid så att jag påminns om vem jag är när jag kommer hit.
Framförallt påminns jag om vem jag varit.
Se tillbaka på gamla foton och läsa mina gamla dagböcker. De bästa var från mellanstadiet och början av högstadiet. Då skrev jag en lista på vilka jag var kär i varje vecka, fast med en parantes i slutet där det står att jag inte är kär. För kär var ett farligt ord, liksom. Nummer ett var att hångla med någon lite söt pojke.
Sedan blev det lite tristare när jag blev äldre och var på andra hållet. Kär var inget farligt ord, inte heller älska eller hata. Snarare slängdes dessa ord runt lite för mycket och allt blev för berg-och-dalbanigt för att ens orka läsa.
Mamma gjorde hemmagjord glass med hemmagjord kolasås och det känns faktiskt riktigt bra att vara hemma. Det är skönt att känna sig vuxen hemma. Se tiden gå. Bli behandlad som en vuxen.
imorgon blir det hem igen till stress och uppsats. Jobbigt. De kommande fem veckorna är bara stress stress stress.
För att det är dags för en spotifylista
Jag är hemma sjuk och tråkar ut mig själv med att plugga och ligga still. Äntligen har jag fått mitt spotify att funka så här får ni en jätte fin lista med massor av bra musik.
Här har ni mina favoriter i listan, som jag lyssnar på om och om igen:
Ski Lodge - A game
Lo-fi indiepop. Lite som Allo darlin' fast manlig sångare.
Devils Hearts Grow Old - La Sera (äntligen på spotify, yeyeyey!)
En av tjejerna i Vivian girls sidoprojekt. Låter ungefär som vivian girls fast mindre punkigt.
Pet Lions - When i Grow Up
Skramlig indie-rock. Man måste älska, typ. Man hör lite joy division, fast detta är mycket snabbare och rockigare.
Firehorse - Our Hearts.
Firehorse låter lite som Feist och Cat power fast med lite beats till. Så bra.
Brick Lane
Jag rusar på Stanstedt Express som skulle ta mig till flygplatsen. Jag sätter mig på första plats som är öppen, såklart i en kupé fylld med svenskar. Det var två gäng. Ett gäng 40+ Stockholmare som pratade sån där stockholmska som man tror att ingen pratar för det låter liksom som en parodi. Alla n-ljud blir nasala och alla ä blir e. Det andra gänget är något yngre, och från skåne. De pratar bred malmöitiska.
Jag kramar min nya dr. martens väska och hoppas att ingen ska märka att jag är svensk. Kanske slipper jag då prata med dem?
Vi kommer snabbt ut ur city och utanför rutorna ser jag östra London. Där mimmi bor, där jag spenderat hela helgen.
De både mansgängen suckar ljudligt och uttrycker saker såsom "Londons baksida" , "Det här såg ju inge vidare ut", "Usch" osv.
Jag bara log för mig själv, inte så att det syntes. Mest för att jag hade en så himla annan syn på vad som var fint.
Och för att det kändes som de var turister, och det var liksom inte jag (fast jag egentligen var det).
Jag såg framför mig hur de bott på hotell med hotellfrukost, vita lakan och kristallkronor. Spenderat pengar på en svindyr engelsk bar. Tittat på Big Ben och varit på präktiga viktiga museum.
Vad hade jag gjort? Jag har hängt runt i Second hand butiker, druckit massor med té, gått på källarklubbar, rantat över att London city var alldeles för crowded för min smak, ätit massor av friterad mat, druckit halvlitersburköl, suttit och pratat politik på en heltäckningsmatta, burit en soffa ut ur ett typiskt engelskt radhus, varit på en 50tals replikaklubb, druckit mer té, gått på vintagemarkand, varit i udda-designer-butiker, och massor massor mera. Typ så mycket man hinner på tre dagar.
Jag hade helt enkelt haft en totalt annan upplevelse än de.
Trots att vi varit i samma stad.
Samtidigt.
Allt slutade med att mannen mitt emot mig smidigt påpekar att hans bakfylla blivit bättre pågrundav att det satt en söt tjej mittemot. Jag börjar fnissa av obehag.
Det blev ganska pinsamt, minst sagt.
Min identitet var avslöjad.
jag kom hem, och pappa ringde. Han sa: Hej Anglofilen, har du haft det bra?
Ja, lite för bra faktiskt.
Måste nog tillbaka.
England-resa och sådant fint
Finaste helgen med finfina Mimmi. att vandra runt bland gatukonstgator och bläddra bland tusentals secondhand60talsklänningar. Dansa 50talsswing, twista, twista, twista. Befinna sig i en ruffig källare med hipsters som hånglar upp varandra mot väggarna med dunkande minimal techno som liksom bankar i samma takt som mitt hjärta.
jag bara såg hur fint allt var fast allt var så fult.
jag ba' älskade det. Helt enkelt.
Hemmagjort är charmigt
